Disparata läsupplevelser

Två romaner ligger på sänghyllan. Båda två har kvinnliga huvudpersoner, men där upphör alla likheter. Nr ett, "Alltid Amber" av Kathleen Winsor, utkom 1944 och handlar om en ung lantflicka som drar till London och knullar sig fram till rikedom och titlar. Som kronan på verket lägras kungen, Karl I. Nämnde jag att det hela tilldrar sig under restaurationens och pestens London, anno 166o? Kathleen har gjort sin research och bjuder på intressant kuriosa som att frukosten kunde bestå av ansjovis och öl. Bra GI plus omega-3. Man får också en detaljerad beskrivning av hur en pestböld brister.
Nr två är "Den amerikanska flickan" av Monika Fagerholm. Jag har hunnit till sid 69 i denna Augustprisvinnare. Fagerholm börjar med att berätta hur det ska gå. Sedan cirklar hon sig långsamt in mot själva förloppet. Då gör sig hos mig den gamla Biskops-Arnö-skadan påmind och jag famlar efter rödpennan för att stryka. Det är ett jädra resonerande och jag äro uppfostrad till att gestalta. Resultatet vid det nattliga valet brukar därför bli till Ambers favör. Men jag ser fram emot att fängslas av skildringen av Doris och Sandras vänskap, något som utlovats av flera kritiker.

Vilket väder vi har!

Jag börjar helt enkelt med att tala om vädret. Oj vad det snöar! Äntligen har vi snö! Tänk att snön kommer som en överraskning för SL varenda år! Tänk att snön kommer som en överraskning för snöröjningen varenda år! Och så vidare.

Den enda som verkade njuta av snön, som flög blött och horisontellt i ansiktet, var Podenco-Daisy. Hon gick fullkomligt bananas i Kronobergsparken. Fick spattryck och sprang skällande i elliptiska banor. Man får vara tacksam för vovve. Dagens höjdpunkt för min del tilldrog sig senare, inomhus, när kaffet kom på bordet.

I de sista självande dagarna...

...av år 2005 formades denna yttring. Ett anrop från 30 kvm på Kungsholmen. En utflykt från ensamarbetet. Dagarna jag tog ledigt från romanen och skrev breven till bloggen. Överhettade hjärnor of the world - unite.