Värmeväxlaren i undercentralen nere i källaren har gått sönder (sug på den metaforen). Det, parat med plötsligt snötäcke utanför fönstret, gör att jag förflyttats upp till Norrland och det gamla släkthuset. Att tvätta händerna i iskallt vatten är underskattat, man blir nämligen alldeles varm efteråt (sug på den metaforen också). I kväll får jag värma vatten och hälla med skopa när jag ska tvätta håret. Koka upp vatten till disken. Jag har alltså nåt slags vinterlov. Då blir det långpromenad med vovven på Långholmen. Men först korv med bröd (sug på metaforen!).

There is something rotten in the state of Helena!
Nu pekar vi med hela handen!
Nu går vi den smala och krokiga vägen!
Och det med en jäkla fart!
Nu avancerar vi raskt framåt!
På ett krokigt sätt!
Då tar det extra lång tid!
Man är sist i mål,
och man ropar högt ut till ingen eftersom alla har gått hem:
Jag gick den krokiga vägen!
Se på mig, jag är fulländad!
Nu! Nu är det min tur!
Sen dog man.

Nu är Jonas Thente på gott humör igen. Tack Jonas, för dagens leende.

Hej Daisy!

Sms mottaget från Ylva kl 02.25:

Hume. Natt å dag, en relation vi vet inte e kausal, men HUR vet vi det? Måste man inte ha en idé om vad kausala relationer är/inte är för att kunna hävda att det inte e kausalt me natt/dag? Och - förutsätter inte det i såna fall en empirisk förförståelse av världen?

Fuck you, who made your personal development possible at the expence of my time and money. Fuck you. Fuck you all.

Roligt! Roligt!

Ur Noréns dagbok den 4 juni 2002:

Det är förlusten som får oss att skriva. Förlusten är det enda kvarvarande bandet till det vi har förlorat.

Jag hittade detta citat i Noréns dagbok igår, apropå mitt inlägg i fredags.

Idag har jag nästan känt frid. En sorts frid som mer liknar förlust och ensamhet. Jag tänkte att det som jag benämner ångest kanske är frid. (...)
Frid, vad är det? Frid är sorg.

I dag gav jag upp mellan 15.30 och 19.30. Sen var jag tvungen att gå ut med hunden.

Jag skulle ha varit på Pelikan i kväll och umgåtts med massa roliga människor. I stället sitter jag hemma i soffan, läser Norén och känner på något som möjligtvis är inledningen till mul- och kräksjuka. Kul.