Prenzlauer Berg

I Prenzlauer Berg har man hund. Gärna stor gammal hund med höftfel. De promenerar med sina ägare utan koppel som inte behövs, eftersom de ändå inte orkar springa bort. På restaurangen tas hunden med. Medan ägaren står och pratar bort lite tid med kyparn så spankulerar vovven runt bland borden och hälsar på gästerna. Inte ett ögonbryn höjs.
I Prenzlauer Berg cyklar man också. Ibland med hunden bredvid sig. I onsdags blev jag utskälld av en weimaraner (se bild) eftersom den tyckte att jag stod för nära cykelbanan. Det var bara att flytta sig när ekipaget kom farande. Jag gillar det.

Textil Discount Paradox!

Vad gör de egentligen här inne?

Detaljer från förr

Den här övergivna betongkolossen är precis vad man tror: En partibyggnad från f.d DDR. Med plaketter vid entrén föreställande dignitärer i profil.

Lost in translation

Medans Paal är på möte med Lyrikline gör jag en retur till Galeria Kaufhof för att äta bakelse och dricka kaffe. När damen bakom disken frågar vad jag vill ha hör jag mig själv säga: "One caffé latte, s'il vous plait." Man har blivit kosmopolit.

Galeria Kaufhof

Det är Grosse Neueröffnung! på Galeria Kaufhof, något som vi inte inser innebörden av förrän vi står där inne. Vi skulle bara in fram och tillbaka för att köpa en tröja till Paal. Allt i gallerian skiner blankt och fräscht och de splitternya rulltrapporna forslar myriader av människor mellan våningsplanen. Klädvdelningen är en oöverblickbar areal med alléer av klädställningar. Aldrig har jag haft utsikt över så mycket färgglada, mönstrade kläder i tveksamma materialblandningar. Paal lyckas nosa reda på de två enda svarta plaggen och köper dem.
Dags för en fika. Vi befarar en kantin med kaffeblask men här kommer belöningen: Dinea. Restaurangen är visserligen lika stor och rörig som varuhuset, men här finns ett härligt utbud av pajer och bakelser. Espresson och caffe latten är fantastiskt goda. Och billigt är det.

Die Mauer

Vi går den halvtimmeslånga promenaden från Prenzlauer Berg, den stadsdel vi bor i och har tagit till våra hjärtan, till Bernauer Strasse. Kartan säger att där finns en bit av muren kvar att beskåda. Så snart vi viker in på den breda, före detta paradgatan, nu blek och ointressant, ser vi den femtio meter breda remsan som förr kantades av de två längsgående murarna. Passagen är bitvis överväxt, bitvis lerig byggarbetsplats, full med skräp men framför allt är den kvar. Den står där, oförändrad, på obestämd tid, tills den mentala bearbetningen av detta trauma är över och man kan transformera detta till något annat. Vad, är frågan. Vi når småningom fram till minnesplatsen.Hundra meter parallella fläckfria murar står kvar. En guide berättar. Den städade, ordnade, turisttillvända bilden. På vägen dit, bakom en kasserad soffa och byrå, ligger dock lämningar kvar av den gamla tristessen. Den man inte orkar göra något åt just nu. Den som naturen är på väg att ta tillbaka.

Skulptur framför Försoningskapellet, där Versöhnungskirche förut låg. Till vänster syns den asfalterade, o-minerade gång där vakterna patrullerade.

Muren åtskiljde kyrkan och kyrko-gården. Den bråte som ligger staplad mot muren är bortrensade gravstenar.

Men du blev glömd.

Berlin

Finner mig själv promenerande pa Prenzlauer Allee sökandes efter nagonting att äta. Och ser man pa, här dyker thailändska och kinesiska sma lunchhak upp. Men det verkar ju trakigt att äta precis som hemma. Utanför ett charkuteri sitter tre byggjobbare och äter. What is that, fragar jag och pekar pa hans tallrik. Kartoffelpuré med surkal och panerad fläskkotlett. Jag köper, sitter bredvid büggisarna och slänger hungrigt i mig. Paltkoma inträder. Köper en bukett blommor att pryda hotellrummet med och gar tillbaka till detsamma. Somnar pa fem röda. När jag tva timmar senare slar upp ögonen behöver jag sätta pa lite musik för att piggna till. Öppnar datorn och med reptilhjärnans assistans sätter jag pa Antony and the Johnsons Hitler in my heart. Helt utan avsikt att det skulle bli en kul slutpoäng pa den här bloggposten.

Kontemplerande fåglar

Bilderna är tagna med en minuts mellanrum och tio meters avstånd i Rålamshovsparken vid lunchtid. Andra fåglar jag fick nöjet att se var en andmamma med tio nya ungar. De kontemplerade inte alls, utan befann sig i ett ständigt nu! nu! nu! nu!
Imorgon åker jag till Berlin. Jag ska flanera samt besöka en poesifestival. Alltsammans i ett tillstånd av nu! nu! nu! nu!

T . O . E !

THE OSLO EXPERIENCE!

Det goda samtalet

Far och dotter i livligt samtal på väg till lanseringen av Dante Alighieris Om diktning på folkespråket ( De vulgari eloquentia), översatt av Espen Grønlie, samt Emmanuel Hocquards En prøve på ensomhet (Un test de solitud), översatt av Jørn H Sværen. Solig trikketur mot Spasibar där öl och coca-cola ska intagas, uppläsning ska lyssnas till och lärt samtal mellan nämnde Grønlie och Jon Haarberg, professor i litteratur, ska beundras.
Allt i ett Oslo där vädergudarna fått spader och serverar oss 25 graders värme.

Oslo city 7/5

Akerselva går bananas.

Blommor i Kronobergsparken

Vårlök, scilla, Daisy + matte
(Nu med Ännu Bättre Bild!)

Brev till U R S.

snarare en tjock seg hinna. som gråväder. att tänja till tunnhet för att se igenom. stumt tänkande. meddelanden utifrån når småningom in men svaret låter vänta. ibland plötslig närvaro, bestörtning, panik, men strax dövhet igen. trögt stillsamma undringar och desillusion. konstgjord ryggrad. glas kan lyftas och krossas, jag noterar och observerar. lägger erfarenheten till det andra. antar min vetskap och bygger ett slott. försöker att tvinga orden ur detta.