Så trött, så trött. Jag pressar varet ur såren och fortsätter.

Man är alltid nära sig själv när man är olycklig. Man är också väldigt närvarande i nuet. Det är det positiva med olyckligheten. Orden ligger nära till hands. Man vill skriva.
Man får dock inte vara tillintetgjord, det är ett rakt igenom negativt tillstånd. Men det där vemodet. Sorgen. Gråten som ligger under ytan och rätt som det är rinner tårarna. Man sköljs. Det rinner ur. Varenda del i kroppen andas, arbetar, omväxlande tung, lätt, trött. Om man då får vara ostörd och varsamt välja sina kontakter med omvärlden kan detta ömtåliga tillstånd, småningom, bli en bördig jordmån.

Joni dearest.

Still I sent up my prayer
Wondering who was there to hear
I said Send me somebody
Who's strong and somewhat sincere
With the millions of the lost and lonely ones
I called out to be released
Caught in my struggle for higher achievements
And my search for love
That don't seem to cease

(Joni Mitchell, Same Situation)

435 ord är trots allt 435 ord.

Idiotjävlar

Jag är så inåt helvete förbannad i kväll. Och då ska ni veta att jag har jävligt svårt att bli arg. Hur fan får man bete sig egentligen?!

Jag tänker träna mer på att bli arg. Det är nödvändigt. Här har ni en som har väldigt lite överseende med idioter och blir arg, där jag bara blir trött. Nu ska jag bli arg oftare. Tack till Lotta för länken.

Ps: och nu ska jag gå och hämta ut paketet med min ljusterapilampa så att man kan vakna nån jävla gång på morgnarna!

Helgen vecka 2

Ny stad. Ny luft. Ny soffa. Samtal, hembakta lussekatter. Blodsband och samma erfarenheter. Att spåra ärvda beteenden generationer bakåt. Att se sig i en kvinnohistoria.

Keeping my mind on Ted and Sylvia

Ted Hughes and Sylvia Plath. Ted Hughes and Sylvia Plath. Ted Hughes and Sylvia Plath. Assia. Ted. Sylvia. Sylvia. Sylvia.

Och osteopaten säger: Under min utbildning hölls ett seminarium där en osteopat visade en bild på en kvinna. Kvinnans mamma hade under hennes uppväxt närt en önskan om att få behålla sin dotter som en liten flicka, och kvinnan som kände denna outtalade önskan svarade genom att låta endast halva sin kropp utvecklas. Vänster sida var en vuxen kvinnas, höger sida var en flickas, rak, gänglig, utan former. Det hade tagit flera år av behandling, men slutligen växte höger sida fram för att nästan likna den vänstra.
Osteopaten tystnar och ser på mig.
Jag tror din kropp stannade någon gång i tio- tolvårsåldern. Men vi ska nog få ordning på den med.

En bild från nyårsafton då allra bästa Ylva kom på middag. Vi åt dragonkyckling med schalottenlök och rotsaker, glass och likör till efterrätt. Vid tolvslaget stod vi på Västerbron och såg fyrverkerierna över hela stan. En mycket bra kväll i den starka vänskapens tecken.

Går omkring i långkalsonger och feber. Pappa fyller 68.

Très chic.

Daisy tittar efter kaniner i polishusparken.

När det är minus tio vill till och med Daisy ha tröja på sig. Denna slipover stickade Eneida till mig när jag var på besök i Albanien för fem år sedan. Jag är inte helt säker på hur hon skulle ställa sig till dess nuvarande användning. Vi är i alla fall nöjda och tacksamma.

Någon tände ett ljus för mig idag klockan tre. Vem är du?

Kan du ge mig det ordet?

234 ord. 15 ord. 1 ord.

Små rörelser. Med lätthet. Ren kropp.

Små, små rörelser. Det är rörelsen som är viktig, inte dess vidd.