Fortsatt fri entré.

Skriv på ABF:s upprop om fortsatt fritt inträde på statens museer! Gå hit.

Svenskeeffekt

Jag sitter här i Oslo och följer kalabaliken på Tivoli Allians där borta till höger, i Sverige. Man undrar stillsamt om samma information hade kunnat grävas fram ur förra regeringen om "drevet" hade gått in för det. Eller om mina fördomar om högerns gamla vanliga, rätta ansikte bekräftats blixtsnabbt: här är vår människosyn och den är usel. Synen på oss själva är däremot elitistisk och fin.

Hur som helst har en intressant bieffekt konstaterats i Norge. Anmälan om tv-innehav har femdubblats senaste månaden. Jaha. Det var ju ... bra.

Dagens datum III

Hembakad tårta och kaffe. I soffan Paal och Mathea.

Dagens datum II

Idag är det min födelsedag. Min och Margareta Krooks. Hurra för oss!

Dagens datum.

I dag är det fredag den 13:e! Oj oj. Och här sitter jag i Oslo, på Kaffebrenneriet, och dricker gott kaffe med havrekjeks. Vädret är milt, solen glimtar, Nina Simone är i högtalarna. Hunden är gladare än någonsin och jag blickar trånande mot min norrman. Läget kan inte bli bättre. Fredag den 13 gäller helt enkelt inte i Norge.

Strunt och förströelser.

Utöver den fina bloggen Therapeutic Pictionary har Carl Fredrik Holterman nu också bloggen för "strunt och förströelser"- SVT nöje. Intelligent och roligt, som man brukar säga. Har du till exempel tänkt på att Birgitta Trotzig är lik ett gotiskt kyrkfönster?

Egobloggpost.

Häromdagen hade Ulrika en egobloggpost om de mer eller minder kända personer som andra hade sagt att hon var lik. Detta inspirerade mig stort och här serverar jag min lista. De värsta först, sedan plåster på såren.

1. Mona Sahlin (jag kan aldrig mer ha kort hår)
2. Carola (på 80-talet)
3. Margareta Krook. (nu börjar det likna något)
4. Ingrid Bergman ( ja! ja!)
5. Greta Garbo (what can I say...)

Vilket skönt spann! Hoppas ni träffar mig på min Garbo-dag.

Ett lysande namn

"Så Ett lysande namn tillkännager tillslut sin politiska färg för regnbågens, där dom gröna, röda, lila och svarta stråken lyser starkare. Här kommer ges megafoner åt missanpassade mutanter, kakofoniska papegojor, bokkastande amazoner och genier med heliga hallucinationer. Poesin är ett språk utan centralstyre, en decentraliserad metod att utrycka idéer, visioner omöjliga att härleda till vedertagna grubblargubbar gravar, poeten kan kalla det nysyner innan det kastar av sig sitt strikta alfabet för att nästla sig in i stagnerade system och tankebanor. När politiken blir platt kan poesin vika en hjord origamidjur av röstsedlarna och avhandlingarna, vi lovar att boksidorna inte kommer fjälla av samma torrhet, fantasilöshet. Om man utropar all makt åt dikten, vad betyder det egentligen i ett politiskt eller samhälleligt perspektiv? "

Frågar redaktören Viktor Johansson i inledaren i nr 2 av nättidskriften Ett lysande namn, och får svar av Ann Hallström, Andreas Björsten och Anna Hallberg. Han pressar också Göran Greider på om han kan peka ut några av de "språkmaterialister" han uppenbarligen inte vurmar för. Och får ett "svar" på det.
Och så poesi. En hel hög.