Tre viktiga saker:
I morse vaknade jag utvilad.

Lotta var här på kaffe och bullar.

Jag har köpt en ny grön gardin som ljuset kan ta sig igenom.

Och jag går på behandling hos osteopaten som jag träffat på en fest, han scannar av min kropp och säger: Ditt känslocentra ligger rätt över hjärtat men ska egentligen ligga i magen. Och din mage är helt död, där finns ingen energi.
Jag får behandling och han kontrollerar mig efteråt. Nu har känslocentrat flyttat sig några centimeter ned. När jag går därifrån har jag en flytande känsla i kroppen, det är som om tyngdpunkten långsamt rör på sig, och jag mår bra. I flera dagar befinner jag mig i känslomässig balans, var sak ligger på sin plats. Jag får också en hemläxa: att stå på huvudet två gånger om dagen eftersom ligamenten som håller upp magen är slitna och uttänjda. De behöver avlastning. Så nu står jag på huvudet och stretchar ut de nedre ligamenten, kikar lite på vovven som kikar tillbaka och tänker att det här är nog nyttigt för hela kroppen.
Osteopaten sa också: Önska honom lycka till. Det är det enda sättet för dig att gå vidare.
Vi får se hur det blir med det.

Ursäkta mig alltså, men jag har inte beställt den här containern med skit som tömt sitt innehåll över mitt liv. Vänligen åtgärda.

Efter arbetsschema

Gud tycker också om bakelser, därför lät han Thelins vara öppet på juldagen när jag slutade arbeta efter 36 timmar. Jag köpte en passionsfruktbakelse och en lussekatt.
Efter 1,5 dygn och stressig jul i en annans liv mår jag illa och har yrsel. Det kan bero på att jag glömde medicinen hemma och ett bristtillstånd har inträtt. Eller så beror det på skinka och lax med colibakterier. Eller så är det en försmak av den härjande vntrkrk-sjukan. Det får man se.
På radion idag tar man hänsyn till de som inte hade en Carl Larsson-jul igår. Först lite visdomsord av Jonas Gardell. Sedan en fin stund med Kristina Lugn. Och jag dricker mitt kaffe och äter min passionsfruktbakelse och min lussekatt. Jag har tänt ljus. Jag har en pläd runt axlarna. Det är bra just nu. Hunden är hos pappa och jag är ensam. Jag har utfört mitt arbete och det kommer att dröja till minst ikväll innan någon har förväntningar på mig om att t.ex ringa och tacka för julklappar, komma överens om hundöverlämning eller, ve och fasa, prata med den styvdotter jag inte längre har kvar i mitt liv men ändå skickade julklapp till och vars julklapp till mig ligger och väntar på posten. Om vi hade fått välja hade situationen inte sett ut som den gör, nej. Och förr eller senare måste jag ha det första samtalet med henne i detta efteråt. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska säga.
Bachs juloratorium ur högtalarna. När jag skrivit klart detta ska jag leta efter en bok som passar att läsa en dag som denna. Kan bli svårt.

Att erfara den ofina känslan bitterhet.

Jag kan skriva vad som helst. Jag kan skriva vad som helst.
Vem och hur kan en människa vara?
Ingen bryr sig om vad jag skriver. Ingen bryr sig om vad jag skriver.
Jag vet, man kan bli galen.
Ingen moral, ingen lojalitet, inga gränser, ingen skuld.
Ingen moral, ingen lojalitet, inga gränser, ingen skuld.

Helena Eriksson/Jörgen Gassilewski

Jag saknar det vi kunde ha varit. Jag saknar de vi kunde ha varit.