Tre viktiga saker:
I morse vaknade jag utvilad.

Lotta var här på kaffe och bullar.

Jag har köpt en ny grön gardin som ljuset kan ta sig igenom.

Och jag går på behandling hos osteopaten som jag träffat på en fest, han scannar av min kropp och säger: Ditt känslocentra ligger rätt över hjärtat men ska egentligen ligga i magen. Och din mage är helt död, där finns ingen energi.
Jag får behandling och han kontrollerar mig efteråt. Nu har känslocentrat flyttat sig några centimeter ned. När jag går därifrån har jag en flytande känsla i kroppen, det är som om tyngdpunkten långsamt rör på sig, och jag mår bra. I flera dagar befinner jag mig i känslomässig balans, var sak ligger på sin plats. Jag får också en hemläxa: att stå på huvudet två gånger om dagen eftersom ligamenten som håller upp magen är slitna och uttänjda. De behöver avlastning. Så nu står jag på huvudet och stretchar ut de nedre ligamenten, kikar lite på vovven som kikar tillbaka och tänker att det här är nog nyttigt för hela kroppen.
Osteopaten sa också: Önska honom lycka till. Det är det enda sättet för dig att gå vidare.
Vi får se hur det blir med det.

Ursäkta mig alltså, men jag har inte beställt den här containern med skit som tömt sitt innehåll över mitt liv. Vänligen åtgärda.

Efter arbetsschema

Gud tycker också om bakelser, därför lät han Thelins vara öppet på juldagen när jag slutade arbeta efter 36 timmar. Jag köpte en passionsfruktbakelse och en lussekatt.
Efter 1,5 dygn och stressig jul i en annans liv mår jag illa och har yrsel. Det kan bero på att jag glömde medicinen hemma och ett bristtillstånd har inträtt. Eller så beror det på skinka och lax med colibakterier. Eller så är det en försmak av den härjande vntrkrk-sjukan. Det får man se.
På radion idag tar man hänsyn till de som inte hade en Carl Larsson-jul igår. Först lite visdomsord av Jonas Gardell. Sedan en fin stund med Kristina Lugn. Och jag dricker mitt kaffe och äter min passionsfruktbakelse och min lussekatt. Jag har tänt ljus. Jag har en pläd runt axlarna. Det är bra just nu. Hunden är hos pappa och jag är ensam. Jag har utfört mitt arbete och det kommer att dröja till minst ikväll innan någon har förväntningar på mig om att t.ex ringa och tacka för julklappar, komma överens om hundöverlämning eller, ve och fasa, prata med den styvdotter jag inte längre har kvar i mitt liv men ändå skickade julklapp till och vars julklapp till mig ligger och väntar på posten. Om vi hade fått välja hade situationen inte sett ut som den gör, nej. Och förr eller senare måste jag ha det första samtalet med henne i detta efteråt. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska säga.
Bachs juloratorium ur högtalarna. När jag skrivit klart detta ska jag leta efter en bok som passar att läsa en dag som denna. Kan bli svårt.

Att erfara den ofina känslan bitterhet.

Jag kan skriva vad som helst. Jag kan skriva vad som helst.
Vem och hur kan en människa vara?
Ingen bryr sig om vad jag skriver. Ingen bryr sig om vad jag skriver.
Jag vet, man kan bli galen.
Ingen moral, ingen lojalitet, inga gränser, ingen skuld.
Ingen moral, ingen lojalitet, inga gränser, ingen skuld.

Helena Eriksson/Jörgen Gassilewski

Jag saknar det vi kunde ha varit. Jag saknar de vi kunde ha varit.

Kamouflagehund

12.

Jag är helt normal.

11.

De övriga är helt normala.

10.

Så småningom flyttade den förföljda kvinnan på plan 5 och ersattes av en annan kvinna som är:
1. Rättshaverist.
2. Mytoman, alternativt har verkligen arbetat som byggmästare, psykolog samt barnmorska.

9.

På plan 3 bor även en man som har besöksförbud hos en kvinna på plan 5.

8.

På plan 3 bor en kvinna som talar i brevlådan hos en man på plan 4.

7.

På samma våning som jag, bor en granne som "inte haft det så lätt alla gånger".

6.

Fastigheten byggdes ursprungligen år 1898. En tillbyggnad av 5:e och 6:e våningen ägde rum år 1946.

5.

Det bor en hund i lägenheten. Cirka en kvadratmeter.

4.

Hallen disponerar 5,1 kvadratmeter, köket 7,8, vardagsrummet 13,6. Resten går åt till badrummet.

3.

Lägenheten tar 30 kvadratmeter i anspråk, fördelat på hall, kök, vardagsrum, badrum.

2.

Adressen är Fleminggatan 73, en trappa upp.

1.

Jag bor på Kungsholmen i Stockholm.

Tack, Thente.

Ber att få citera vad Jonas Thente skriver på sin dn-blogg den 16 juni:

Är det bara jag som alltmer börjar uppleva borgerliga administrationer som smash and grab-rånare? De får chansen: och snabbt som fan är de inne och säljer ut gemensamma tillgångar för skitsummor, klottrar ner en bunt idiotlagar, sprejar sina taggar på solidariteten och sänker skatten för sina polare. Och så försvinner de bort efter en mandatperiod, fnissande, som ett gäng smågrabbar som har pallat äpplen.

Avslutar med en liten dikt av Thente, en hälsning till kommande FRA-analytiker.

Bomb Sverige
Dynamit Drottningholm
Sarin befria
Flyktväg aktivera
Celler tunnelbanan
Rondellhundar profeten
Skägg kamp
Elfte september
Fuck you

Midsommarafton 2008

Paal syr böcker.

18 juni.

Norge! Norge!
Skolavslutning. Kaffe och bullar, cheesecake.
Frågesport, hällregn.
Neptunus ligger längst ut i planetsystemet. Hästen väger 26 kg.
Prisutdelning.
Försök till fotbollsmatch.
Hemgång.
Slut.

Författare går i regel att placera in i en av två grupper: de som skriver om den människa de hoppas att de är, samt de som skriver om den människa de fruktar att de är.

Påstår Peter Englund.

En liten bloggpost ligger ute på Anaesthesia.

Qing

Qing blev kung på mässan My Dog i Göteborg. Givetvis. Så ska en hund se ut. Jämför gärna med drottningen av soffa, Stockholm.

Nyårsdag.

Och det blev morgon, och det blev dag. Det var mörkt och regnade nollgradigt. En form av undantagstillstånd. Jag ringde till caféet och de hade öppet. Vi gick dit.
Två generationer händer. En fotograf. En vilande hund på golvet.