In da house: hemgjord hoummus. Spenatsoppa.
Före det: långpromenad med jyckot på Långholmen.
Före det: Bära upp två flyttkartonger med böcker från källaren.
Före det: Äta frukost med norgekompis på besök.
Före det: Vakna åtminstone två timmar tidigare än vanligt = fanfar.
Pja.

Uppdatering: In da house: två bruna hundar.

Sanguine is the Daedric Prince of Depravity. He also has domain over the darker natures of man, such as lust, sin, sloth, and gluttony.

Stina var här och vi såg Drag me to hell och var så förberedda på att den skulle vara läskig att det gick alldeles utmärkt att se den. Det blev några chockskrik och Daisy hoppade ner från soffan och vägrade komma upp igen, men annars var det lugna puckar. Inga mardrömar. Inga konstiga feelings av att man lockat hem hin håle till lägenheten. Sedan såg vi en bit av Grey gardens. Jag visste att Stina skulle gilla den. Little Edie är nu vår förebild. Vi ska försöka hitta ett sätt att drapera en svindyr scarf/ljusblå frottéhandduk/gammal lammullströja runt huvudet och fästa med vacker brosch såsom Edie gjorde, och detta med värdigheten i behåll. Edie var stencool. Edie var vacker. Hon föddes 1917 och dog 2002. Jag hoppas hon dog nöjd.

Jag kanske är ganska mainstream.

Är det nån som kan koden?
Nej.
Eller?
Berätta gärna.
Du kan kalla det vad du vill.
Det ska bli spännande.
Och intressant.
Tack.

We had everything

Rob Ryans bild We had everything. Gjord i papercut-teknik. Bilden inspirerade Jenny Wilson till låten med samma namn.

Rastlös i kropp och själ. Förbannad på folk som glömmer bort möten man avtalat så att en förberedd kväll rinner bort i väntan. Och inte svarar på telefonen heller.
Trött på tanklösa skojsiga kommentarer.
Misströstar.
Våren står i full blom. Tack. Har utvecklat ny allergi mot ekpollen. Det blir väl så när man bor i ett avgashål.
Vill, kan, vill inte, kan inte.
Men ser i alla fall knivskarpt i mina nya glasögon. Av märket Jaguar. Det är väl det närmaste jag kommer körkort och bil.

Hej hej! Här har ni en som tagit en halv insomningstablett för att försöka återställa den perverterade dygnsrytmen. Det är förresten inte ens en halv tablett utan en fjärdedels. Annars blir det för mycket. Jag tänker ibland på den läkare som på 80-talet skrev ut Rohypnol till mig för mina sömnproblem. Jag klubbades till sömn, drömde fantasifulla mardrömmar för att slutligen vakna kl 4 badande i svett och oförmögen att somna om. Den knappt rörda tablettkartan gavs småningom bort till en lycklig blandmissbrukare från Umeå.
Nu kommer effekten från insomningspluttebiten tassande. Jag älskar när texten blir suddig och jag får svårt med avståndsbedömningen. Ett obekymrat tillstånd inträder. Ett morfinrus very very light. I could get used to this. Jag slutar här. Over and out. Roger that.

Elvis Aaron Presley in a doped up stupor, muttering to stillborn twin brother, Jesse.

Nedräkning

Jag sitter. Står. Ligger. Hjular. Kontemplerar. Suckar. Äter. Samt lyssnar på störande musik - framför ett tomt papper. Eller snarare tom hjärna. Noll fantasi. Filmen har gått av.
Hunden är inkontintent. Hunden är glad. Hunden är min. Det blev ordning på nerverna först när hunden kom tillbaka. Var sak på sin plats.
Det vore skönt om någon ringde på dörren och berättade vad som är min "uppgift". Det vore skönt om någon ringde på dörren, la hundratusen på bordet och sa: de e lugnt. Det vore skönt om någon kom varje morgon, lyfte på täcket och tryckte en spruta EPO i foten.
Det vore skönt.

Jag lyssnar på din musik Stina. Den är inte störande längre. Fast nu kom banansången och pajade koncentrationen. Jag "spolar fram".
Vad är poängen. Kon. Eldhästen.
Jag är katalysatorn. En otacksam "uppgift".
What are your priorities in life after love, work, friends, family, dogs.

Det krävs en långsam nedräkning för detta. Ring mig sen. Vi säger det. Det säger vi.

Var på Textmässan as usual. Fint väder, Jörgen och Anna med Bruno i vagn, Ingmar, Arne, Henrik och Henrik, Lotta, Jonas, Sam, Daniella, Cecilia och en massa andra. Köpte Poes samlade noveller två och tre vid H:strömbordet med en deal om att de ska sända nummer ett till mig från kontoret, det finns visst bara fem ex kvar av den... Hittade Marcel Bénabous Varför jag inte skrivit någon av mina böcker hos Rámus, den har jag velat ha sen den kom. Köpte cocacola med ostfralla och gled förbi tidskriften Filters bord och skrev glatt på ett erbjudande om tre nummer för 99. Sedan slog jag mig ner framför doktor Edenborgs soffa och lyssnade på samtal om "Skräck, gotik och det kusliga" vilket fick mig att efteråt köpa Meyrinks Golem. En mycket trivsam eftermiddag.

Jag inser att jag hela mitt liv har omgivits av Wagner-kvinnor, dvs självutplånande kvinnor som tar stor plats. Vad gör det mig till?

Att lossa det sista bandet. Stor glädje, stor sorg.

Kaffe är gott. Nu blir det påtår.

Aha, fullmåne imorrn. That explains the madwoman in the attic behaviour.

Trana!
Hornborgasjön!
Stolta substantiv
Eviga naturlag
Sträck ut svarta vingpennor
Giv hals mot skyn
Skarp pupill i blick
Dans med bensilhuett
Kalligrafi mot snölämning

Nattens dröm: Jag förbinder mig att delta i ett konstprojekt utan att känna till innehållet. Vi blir många, och stängs in i en hangarliknande byggnad och sitter i militärliknande våningssängar. Slumpartat väljs personer ut för att delta i olika experiment. Två av mina vänner anmäler sig frivilligt att sitta i varsin elektrisk stol. Strömmen vrids på och stegras gradvis. Så småningom kvider de med slutna ögon. Min fot sticker ut från sängen där jag sitter och jag plockas därför ut till nästa experiment. Jag kläs av naken och forslas bort i bil till ett industriområde. I stora inhängnader befinner sig svin. Vi passerar förbi flera inhängnader tills vi kommer fram till de största svinen. Uppgiften är att sitta naken med ryggen åt svinen, och de ska gnaga på mig. Väckarklockan ringde.

Värmeväxlaren i undercentralen nere i källaren har gått sönder (sug på den metaforen). Det, parat med plötsligt snötäcke utanför fönstret, gör att jag förflyttats upp till Norrland och det gamla släkthuset. Att tvätta händerna i iskallt vatten är underskattat, man blir nämligen alldeles varm efteråt (sug på den metaforen också). I kväll får jag värma vatten och hälla med skopa när jag ska tvätta håret. Koka upp vatten till disken. Jag har alltså nåt slags vinterlov. Då blir det långpromenad med vovven på Långholmen. Men först korv med bröd (sug på metaforen!).

There is something rotten in the state of Helena!
Nu pekar vi med hela handen!
Nu går vi den smala och krokiga vägen!
Och det med en jäkla fart!
Nu avancerar vi raskt framåt!
På ett krokigt sätt!
Då tar det extra lång tid!
Man är sist i mål,
och man ropar högt ut till ingen eftersom alla har gått hem:
Jag gick den krokiga vägen!
Se på mig, jag är fulländad!
Nu! Nu är det min tur!
Sen dog man.

Nu är Jonas Thente på gott humör igen. Tack Jonas, för dagens leende.

Hej Daisy!

Sms mottaget från Ylva kl 02.25:

Hume. Natt å dag, en relation vi vet inte e kausal, men HUR vet vi det? Måste man inte ha en idé om vad kausala relationer är/inte är för att kunna hävda att det inte e kausalt me natt/dag? Och - förutsätter inte det i såna fall en empirisk förförståelse av världen?

Fuck you, who made your personal development possible at the expence of my time and money. Fuck you. Fuck you all.

Roligt! Roligt!

Ur Noréns dagbok den 4 juni 2002:

Det är förlusten som får oss att skriva. Förlusten är det enda kvarvarande bandet till det vi har förlorat.

Jag hittade detta citat i Noréns dagbok igår, apropå mitt inlägg i fredags.

Idag har jag nästan känt frid. En sorts frid som mer liknar förlust och ensamhet. Jag tänkte att det som jag benämner ångest kanske är frid. (...)
Frid, vad är det? Frid är sorg.

I dag gav jag upp mellan 15.30 och 19.30. Sen var jag tvungen att gå ut med hunden.

Jag skulle ha varit på Pelikan i kväll och umgåtts med massa roliga människor. I stället sitter jag hemma i soffan, läser Norén och känner på något som möjligtvis är inledningen till mul- och kräksjuka. Kul.

Så trött, så trött. Jag pressar varet ur såren och fortsätter.

Man är alltid nära sig själv när man är olycklig. Man är också väldigt närvarande i nuet. Det är det positiva med olyckligheten. Orden ligger nära till hands. Man vill skriva.
Man får dock inte vara tillintetgjord, det är ett rakt igenom negativt tillstånd. Men det där vemodet. Sorgen. Gråten som ligger under ytan och rätt som det är rinner tårarna. Man sköljs. Det rinner ur. Varenda del i kroppen andas, arbetar, omväxlande tung, lätt, trött. Om man då får vara ostörd och varsamt välja sina kontakter med omvärlden kan detta ömtåliga tillstånd, småningom, bli en bördig jordmån.

Joni dearest.

Still I sent up my prayer
Wondering who was there to hear
I said Send me somebody
Who's strong and somewhat sincere
With the millions of the lost and lonely ones
I called out to be released
Caught in my struggle for higher achievements
And my search for love
That don't seem to cease

(Joni Mitchell, Same Situation)

435 ord är trots allt 435 ord.

Idiotjävlar

Jag är så inåt helvete förbannad i kväll. Och då ska ni veta att jag har jävligt svårt att bli arg. Hur fan får man bete sig egentligen?!

Jag tänker träna mer på att bli arg. Det är nödvändigt. Här har ni en som har väldigt lite överseende med idioter och blir arg, där jag bara blir trött. Nu ska jag bli arg oftare. Tack till Lotta för länken.

Ps: och nu ska jag gå och hämta ut paketet med min ljusterapilampa så att man kan vakna nån jävla gång på morgnarna!

Helgen vecka 2

Ny stad. Ny luft. Ny soffa. Samtal, hembakta lussekatter. Blodsband och samma erfarenheter. Att spåra ärvda beteenden generationer bakåt. Att se sig i en kvinnohistoria.

Keeping my mind on Ted and Sylvia

Ted Hughes and Sylvia Plath. Ted Hughes and Sylvia Plath. Ted Hughes and Sylvia Plath. Assia. Ted. Sylvia. Sylvia. Sylvia.

Och osteopaten säger: Under min utbildning hölls ett seminarium där en osteopat visade en bild på en kvinna. Kvinnans mamma hade under hennes uppväxt närt en önskan om att få behålla sin dotter som en liten flicka, och kvinnan som kände denna outtalade önskan svarade genom att låta endast halva sin kropp utvecklas. Vänster sida var en vuxen kvinnas, höger sida var en flickas, rak, gänglig, utan former. Det hade tagit flera år av behandling, men slutligen växte höger sida fram för att nästan likna den vänstra.
Osteopaten tystnar och ser på mig.
Jag tror din kropp stannade någon gång i tio- tolvårsåldern. Men vi ska nog få ordning på den med.

En bild från nyårsafton då allra bästa Ylva kom på middag. Vi åt dragonkyckling med schalottenlök och rotsaker, glass och likör till efterrätt. Vid tolvslaget stod vi på Västerbron och såg fyrverkerierna över hela stan. En mycket bra kväll i den starka vänskapens tecken.

Går omkring i långkalsonger och feber. Pappa fyller 68.

Très chic.

Daisy tittar efter kaniner i polishusparken.

När det är minus tio vill till och med Daisy ha tröja på sig. Denna slipover stickade Eneida till mig när jag var på besök i Albanien för fem år sedan. Jag är inte helt säker på hur hon skulle ställa sig till dess nuvarande användning. Vi är i alla fall nöjda och tacksamma.

Någon tände ett ljus för mig idag klockan tre. Vem är du?

Kan du ge mig det ordet?

234 ord. 15 ord. 1 ord.

Små rörelser. Med lätthet. Ren kropp.

Små, små rörelser. Det är rörelsen som är viktig, inte dess vidd.