Golden moment at the dogwalk

And then the sun disappeared...

To E, for taking me down memory lane.

My favourite Pistepirkko.

Tänker lära mig lite mer om den här mannen ikväll. Uppläsningar på olika språk samt samkväm med bra människor ingår. Och välgörande inverkan på en orolig själ.

O, laugh, laughers!
O, laugh out, laughers!
You who laugh with laughs, you who laugh it up laughishly
O, laugh out laugheringly
O, belaughable laughterhood - the laughter of laughering laughers!
O, unlaugh it outlaughingly, belaughering laughists!
Laughily, laughily,
Uplaugh, enlaugh, laughlings, laughlings
Laughlets, laughlets.
O, laugh, laughers!
O, laugh out, laughers!

Jag tittar upp från datorn och ser att jag har ett vackert hem. Mitt hem är vackert.

Den här filmen blir det.

Nej hörrni, nu vart det en skitdag. Damn. Gick ut stenhårt med ett för dagsupplägget grundläggande fel, nämligen att bli väckt en timme före klockan skulle ringa. Kunde förstås inte somna om. Försökte meditera. Blev bara irriterad. Gick hem från jobbet, trött. Svepte en kopp kaffe och gick och åt lunch med Åsa, som var dagens undantag från regeln. Hem. Flippra på datorn. Sova en timme. Vakna på konstigt humör och sedan hitta chefens visa- samt idkort i min väska. Kardinalfel. Tog en hundpromenad till jobbet och lämnade tillbaka sakerna. Det blåste och var kallt. Kom åter hem, ser att det ligger fullt med fimpar, typ 50 stycken, utanför ett fönster i huset. Jävligt irriterande. Speciellt efter att en av grannarna satt upp en snäll lapp med önskan om fimpar i krukan vid dörren. Vill därefter uppmuntra mig med den dyra tulpanbukett jag köpt, tar bort skyddsplasten varpå alla stjälkarna ledset faller ihop. Beskär och svär. Beskär ytterligare. Nu en stympad bukett i vasen. Huvudvärk. Sur. Tänker se en film och äta ostbågar till kvällsmat. Frågor på det?

Så läggs då långsamt Audiatur till handlingarna. Minnet bleknar en aning, tappar sina konturer, blir så småningom en sammanfattande känsla i kroppen. Sedan, efter det, några bilder. Några viktiga ord. Kanske dessa: April is, Lilacs, Memory, Dull, You, Relief. Men inne i konvolutet ligger allt kvar och kan vikas ut vid de rätta omständigheterna.

Vi lever ett mer privilegierat liv än det du och jag hade. De orden etsade sig in och blir det starkaste minnet. Jag vet vad du menar. Jag förstår varför du sa det. Men jag grät hela vägen hem.

Undrar om jag inte klev över till den andra sidan brytpunkten för en stund sen. Jag tror att det var vid kvart i sju. Hm, Audiatur gör kaos med mitt huvud.

Den här var fin!

Hur länge kan man leva vid brytpunkten utan att passera över till den andra sidan?

Rastgården, Bergen kretsfengsel. Fängelset stängdes först 1990. Obegripligt.

Bergen. Till och med Bergens wastelands är vackra. Och så denna festival. Så mycket känslor, så många tankar. Alla texter, alla poeters bästa arbeten gavs mig. Är utmattad, kommer hem och ömsar skinn.
Och drog det där tarotkortet på bordet. Alla fick vi kort ur stora arkanan. Jag, Paal, Lotta, Susanne och Judith. The Hermit, The Devil, The Star, Death, Justice. Det gick inte att värja sig emot. Det var märkligt. Som domedagskort. Vi blev alla ertappade av dess giltighet. Och vad fick jag då för kort? Vilket besked? Vilken spådom? Ja. Death. Vars betydelse är så mycket större än den omedelbara tanken. Gärna. Jag behöver det.

Bilden är taget i ett av helgens wastelands, Bergen Kretsfengsel. Nu scen för performance, vernissage och kakafoniupläsning.

Börjar komma i form...

Det öde landet

April är den grymmaste månaden, den driver
syrener ur den döda marken, blandar
minne och åtrå, kittlar
stela rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, täckte
jorden med glömskans snö, närde
en rest av liv med skrumpna rotfrukter.

Bergen, april 12-15 2012

Fördriver långfredagen med gammalt hederligt förvärvsarbete. Objektet för mina arbetsinsatser har migrän, så det blir en stillsam dag med stillsamma rörelser och sordinerat röstläge. Det snöar ute. Man behöver kaffe. På min arbetsplats, som är en annan människas hem, huserar även en inneboende. Han slog igång en rejäl panna starkt kaffe och jag passade på att testa min nya mobilkamera. Så nu har jag druckit kaffe och lärt mig lite mer om gultoner, exponeringsvärde och ISO.

Till höger en bild med lite för lågt exponeringsvärde men hyfsad ISO.

Det pratades ju lite om sublimering häromdagen, och jag satte slarvigt upp mitt begär efter en ny mobiltelefon på sublimeringskontot. Tsk, tsk. Detta begär ska givetvis sättas upp på katexiskontot. Katexis: en en affektionsprocess som får oss att betrakta (och även uppleva) materiella tillgångar som beståndsdelar av det "utvidgade jaget". //. Det utvidgade jaget motiveras av det tomma jagets ångest. (Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt, 2009)

Så jag slog till och köpte en ny mobil! Blev jag lyckligare av den då? Jag har i alla fall haft fullt upp med att sitta och fippla i 1,5 dagar, och väntat i den obligatoriska telefonkön till kundtjänst eftersom den lilla sötnosen förnekade mig den inte helt oviktiga funktionen att - ringa. Allt annat gick däremot utmärkt. Nå, jag kom fram till kundtjänst och nu kan jag ringa också.
Innan jag beställde telefonen försökte jag rannsaka mig själv om huruvida jag verkligen var i behov av en ny telefon. Skulle jag falla för konsumismen, när jag just hade läst ovanstående bok och allt. Till slut beställde jag den med blandade skamkänslor.
Nu är alla tvivel och invändningar som bortblåsta. Putz weg. Så mycket för den principfastheten.

Jamenvisst! Det är dags för en matbild! Kolla in denna jättegryta, nu har jag käk för fyra dar. Och vad var det i den då? Jo, det var gul lök, vitlök, färsk chili, blomkål, röda linser, buljong, en skvätt citron och ett sjok indienkryddor. Blev det gott då? Klart som fan att det blev gott! Och larvigt nyttigt.

Och avslutningen på denna vecka samt kvällens godnatt-visa får bli Arvo Pärts Spiegel im spiegel. Alltmedan vovven smyger upp bakom ryggen i soffan och lägger sig tätt intill och somnar.