Så läggs då långsamt Audiatur till handlingarna. Minnet bleknar en aning, tappar sina konturer, blir så småningom en sammanfattande känsla i kroppen. Sedan, efter det, några bilder. Några viktiga ord. Kanske dessa: April is, Lilacs, Memory, Dull, You, Relief. Men inne i konvolutet ligger allt kvar och kan vikas ut vid de rätta omständigheterna.

Vi lever ett mer privilegierat liv än det du och jag hade. De orden etsade sig in och blir det starkaste minnet. Jag vet vad du menar. Jag förstår varför du sa det. Men jag grät hela vägen hem.