Oj! En plötslig känsla av fysiskt välbefinnande! Tack!

Att skriva sig till lugn i kropp och själ. Att finna ett existensberättigande i det. Att förmera sig med texten. Att fylla ut sin egen kropp med orden.
Inte särskilt många ord. Inte heller unika ord. Men ord.

Vem är jag och varför, är väl dagens brännande frågor. Man får tänka på att det är november. Plus att ny kunskap har tillkommit som ruckat på självbilden. Jag är trött och förvirrad. Jag behöver en fru som pysslar om mig. Ställer fram tofflorna. Småpratar. Sköter ruljansen.
Man får tänka på att det är november. Fast jag tänker framåt. Jag tänker vår redan nu. Egentligen går det fort dit, det är ju bara några månader. Jag tänker tänka på våren och hur skön den är ända fram tills den verkligen kommer.
Allt är ovant. Vovven är på kollo och jag är sjukskriven. Inget jobb, inga hundpromenader som tar upp ens tid. Jag går omkring med en odefinierbar känsla av skuld.
Vafan är det frågan om? Vem är jag? Och varför?