skip to main |
skip to sidebar
Nummer tre av Ett lysande namn är här: Anna Jörgensdotter, Ida Börjel och Helena Öström i flätad frågestund. Dödsdömda fångars sista ord + Bush + Amerika i Dödens tal. Lost and found in translation. Till exempel. Och fortfarande helt fantastiska illustrationer.
Du skall icke, till din hund, köpa torkad fisk som sedan bits sönder i smådelar på vardagsrums- mattan, ifall du ej finner nöje att i lång tid därefter, främst i vardagsrummet men också ut i hallen, förnimma doften av gammal ugnskokt lutfisk.
Det är november och Aftonbladet får ett allitterationsutbrott. Nedan: Fyrverkeri och Fontän.
Have you seen the land living by the breeze
Can you understand a light among the treesWon't you come and say if you know the way to green
Sex veckor kvar på detta år. Kommer hem 17.45 från mitt nya jobb. Är trött efter dagens anspänning. Lägger mig ned på soffan bredvid Daisy, jag hamnar längst ut på kanten. Vi somnar. Vaknar efter en timme av att jag fryser om ryggen. Jag vänder mig och värms upp av Daisy. Ligger en stund och begrundar det susande elementet, min andning, rycken i Daisys kropp när hon drömmer. Går ut i köket och fixar kvällsmat; grekisk yoghurt med flingor, solrosfrön och linfrön, ringlar honung överst. Kokar ett ägg samt silverte. Brer en hård smörgås med ost. Sätter mig framför tv:n. Toyotas nya bil är inte säker, islänningar skriver mycket deckare och kan man anklaga en kvinnlig konstnär som målar nakna människor i akvarell för att måla kvinnligt för att det är akvarell? Kl 21 börjar House. För andra gången av totalt två gånger jag sett serien så orsakas den mystiska sjukdom som strax kommer att ta livet av patienten ifall inte dr House drabbas av snilleblixt av äckliga små kryp. Först i kött, nu i väggen. Går sedan på Klippet och handlar apelsiner, mjölk, glass och yoghurt. Kommer hem, plockar ur och går ut med Daisy. En svart plastpåse fladdrar över trottoaren och Daisy gör sig klar för eventuellt anfall, blir besviken och nosar på husväggen i stället. Kommer hem och pressar två apelsiner. Steve McQueen och Faye Dunaway är på tv. Loggar in på Skype. Ingen kontakt. Äter ägglikörsglass. Lägger mig.Det var kvällen den 14 november.
I går kväll, på gamla goda Café Edenborg, hade Sanatorium - Förlag för fina böcker, release på följande alster: Knut Larsson, Kolonialsjukhuset; Janne Bergqvist, Autonomisk manual samt Henri Michaux, En viss Plume. Självklart beställde jag Knuts bok i bibliofil upplaga och kassan tillät även Plume att slinka ner i väskan. Det blev en riktigt trivsam afton med uppläsningar, fina människor, gratisöl och frågesport. Utslagsfrågan i frågesporten löd: Hur många beställningar av Autonomisk manual fick förlaget efter att boken rekommenderats i TV 4? Jag gissade krasst på 67 men det riktiga antalet var givetvis - noll. Så gör er själva (och för all del förlaget) en tjänst och julhandla på Sanatorium. Vackrare böcker har inte skådats sedan Serie A.Författaren till Kolonialsjukhuset säger sig ha blivit inspirerad till sitt verk av stämningen i ett romanprojekt som denna bloggare har en nära relation till. En komplimang som värmer ända in i hjärtat.