Tisdag kväll den 14 november.

Sex veckor kvar på detta år.
Kommer hem 17.45 från mitt nya jobb. Är trött efter dagens anspänning. Lägger mig ned på soffan bredvid Daisy, jag hamnar längst ut på kanten. Vi somnar. Vaknar efter en timme av att jag fryser om ryggen. Jag vänder mig och värms upp av Daisy. Ligger en stund och begrundar det susande elementet, min andning, rycken i Daisys kropp när hon drömmer. Går ut i köket och fixar kvällsmat; grekisk yoghurt med flingor, solrosfrön och linfrön, ringlar honung överst. Kokar ett ägg samt silverte. Brer en hård smörgås med ost. Sätter mig framför tv:n. Toyotas nya bil är inte säker, islänningar skriver mycket deckare och kan man anklaga en kvinnlig konstnär som målar nakna människor i akvarell för att måla kvinnligt för att det är akvarell? Kl 21 börjar House. För andra gången av totalt två gånger jag sett serien så orsakas den mystiska sjukdom som strax kommer att ta livet av patienten ifall inte dr House drabbas av snilleblixt av äckliga små kryp. Först i kött, nu i väggen. Går sedan på Klippet och handlar apelsiner, mjölk, glass och yoghurt. Kommer hem, plockar ur och går ut med Daisy. En svart plastpåse fladdrar över trottoaren och Daisy gör sig klar för eventuellt anfall, blir besviken och nosar på husväggen i stället. Kommer hem och pressar två apelsiner. Steve McQueen och Faye Dunaway är på tv. Loggar in på Skype. Ingen kontakt. Äter ägglikörsglass. Lägger mig.
Det var kvällen den 14 november.