Mathea, 24 juli.

Lyckan är en splitterny, kofläcksmönstrad Tamagotchi.

16 juli

Lyssnar på P1 och Godmorgon, världen. Efter lite blandad ovärdelig fakta om mjältsjuka, svordomar och vad Materazzi egentligen sade till Zinedane så kåserar Ludvig Rasmusson om vädret. Och myntar ett bra uttryck för det rådande ditot: Bimbo-väder. "Blont och blått.". Bimbo, således.

10 juli

sträng
allvarlig
disciplinerad
samlad
kalkylerad
fokuserad
obönhörlig
nådelös
i
ett
upphöjt
tillstånd
med
rent
hjärta

Björkviks brygga

Kl 14.45














Kl 17.34

Rabbit!

Jag har en hund som heter Daisy. Daisy är världens snällaste podengo som inte flyttar sig många meter från soffan i onödan. Men när vi kommer utomhus är det en annan sak. Här får ni lite information att lägga ihop i sommarvärmen.
1. Daisy är gammal kanin-jakthund från Spanien.
2. Kungsholmen har Sveriges största kaninpopulation.
3. Det är hål i staketet runt hundrastgården i Kronobergsparken som jag trodde var för små att ta sig ut igenom.

Det var 27 grader varmt. Daisy ville aldrig ge upp. Hon var blind och döv och ohyggligt nonchalant inför mina försök till inkallning. De solande parkbesökarna följde intresserat förloppet. 40 minuter senare, i en park totalt ren på kaniner (ivägskrämda, men vid liv) orkade hon inte mer och såg ut så här:



Och så här (Gene Simmons, släng dig i väggen):

Det tog en halvtimme för oss att sakta leda hem byrackan. Vi riggade upp en bordsfläkt och riktade den mot soffan, där hon sedan låg med ett belåtet flin på läpparna. Där vilade hon medans hennes människor gick på pic-nic och drack kaffe och åt Budapeststubbe (se nedan).

Min ävlan är över.

Det är sommar. Hög-hög-sommar. Värmebölja nummer två är här. Löpsedeln skriker: varning för solen i helgen, ozonskiktet är tunnare än någonsin. Jag smörjer in bröstkorgen med skyddsfaktor 25 och sitter i skuggan. (Hej mamma)
Det gås på semester. Bloggare man tycker om att besöka blir lata med inläggen. Man får besöka dem i verkliga livet och dricka kaffe på en filt under en ek i Rosenlundsparken. Det kan bli en vana.

Min strävan mot det sangviniska når sin fullföljan; jag blir en Sangviniker. När man är en Sangviniker blir kvaliteten på bloggposterna en annan. Jag säger alltså inte att de blir sämre, utan av annan kvalitet. Det kommer att vara så en tid framöver, hur länge är okänt. Hej! Jag är Sangvinikern.