Stina var här och vi såg Drag me to hell och var så förberedda på att den skulle vara läskig att det gick alldeles utmärkt att se den. Det blev några chockskrik och Daisy hoppade ner från soffan och vägrade komma upp igen, men annars var det lugna puckar. Inga mardrömar. Inga konstiga feelings av att man lockat hem hin håle till lägenheten. Sedan såg vi en bit av Grey gardens. Jag visste att Stina skulle gilla den. Little Edie är nu vår förebild. Vi ska försöka hitta ett sätt att drapera en svindyr scarf/ljusblå frottéhandduk/gammal lammullströja runt huvudet och fästa med vacker brosch såsom Edie gjorde, och detta med värdigheten i behåll. Edie var stencool. Edie var vacker. Hon föddes 1917 och dog 2002. Jag hoppas hon dog nöjd.