"Så Ett lysande namn tillkännager tillslut sin politiska färg för regnbågens, där dom gröna, röda, lila och svarta stråken lyser starkare. Här kommer ges megafoner åt missanpassade mutanter, kakofoniska papegojor, bokkastande amazoner och genier med heliga hallucinationer. Poesin är ett språk utan centralstyre, en decentraliserad metod att utrycka idéer, visioner omöjliga att härleda till vedertagna grubblargubbar gravar, poeten kan kalla det nysyner innan det kastar av sig sitt strikta alfabet för att nästla sig in i stagnerade system och tankebanor. När politiken blir platt kan poesin vika en hjord origamidjur av röstsedlarna och avhandlingarna, vi lovar att boksidorna inte kommer fjälla av samma torrhet, fantasilöshet. Om man utropar all makt åt dikten, vad betyder det egentligen i ett politiskt eller samhälleligt perspektiv? "
Frågar redaktören Viktor Johansson i inledaren i nr 2 av nättidskriften Ett lysande namn, och får svar av Ann Hallström, Andreas Björsten och Anna Hallberg. Han pressar också Göran Greider på om han kan peka ut några av de "språkmaterialister" han uppenbarligen inte vurmar för. Och får ett "svar" på det.
Och så poesi. En hel hög.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar