Jag är.

Vid den uppnådda åldern av 41 år har jag äntligen blivit - nej, inte vuxen, eftersom jag inte har tagit körkort. Jag har blivit - kvinna! Och det betyder inte att jag fött barn om ni trodde det. Det kan väl vem som helst göra. Utan: Jag har börjat sticka. (För första gången sedan femte klass, då det var obligatoriskt att på syslöjden åstadkomma en stickad lapp. Syslöjdsfröken inspekterade lappen och sade lakoniskt: "Snyggare stickprov har man ju sett." Vilket arsle. Jag ska ringa upp henne.) Stickor i storlek 10 och ett nystan med mörkröd Merino-ull har inhandlats. Ett Verk har påbörjats. Vintern är snart här.






Ska bli en halsduk.

I am Sam

Who are you?

Mathea, 24 juli.

Lyckan är en splitterny, kofläcksmönstrad Tamagotchi.

16 juli

Lyssnar på P1 och Godmorgon, världen. Efter lite blandad ovärdelig fakta om mjältsjuka, svordomar och vad Materazzi egentligen sade till Zinedane så kåserar Ludvig Rasmusson om vädret. Och myntar ett bra uttryck för det rådande ditot: Bimbo-väder. "Blont och blått.". Bimbo, således.

10 juli

sträng
allvarlig
disciplinerad
samlad
kalkylerad
fokuserad
obönhörlig
nådelös
i
ett
upphöjt
tillstånd
med
rent
hjärta

Björkviks brygga

Kl 14.45














Kl 17.34

Rabbit!

Jag har en hund som heter Daisy. Daisy är världens snällaste podengo som inte flyttar sig många meter från soffan i onödan. Men när vi kommer utomhus är det en annan sak. Här får ni lite information att lägga ihop i sommarvärmen.
1. Daisy är gammal kanin-jakthund från Spanien.
2. Kungsholmen har Sveriges största kaninpopulation.
3. Det är hål i staketet runt hundrastgården i Kronobergsparken som jag trodde var för små att ta sig ut igenom.

Det var 27 grader varmt. Daisy ville aldrig ge upp. Hon var blind och döv och ohyggligt nonchalant inför mina försök till inkallning. De solande parkbesökarna följde intresserat förloppet. 40 minuter senare, i en park totalt ren på kaniner (ivägskrämda, men vid liv) orkade hon inte mer och såg ut så här:



Och så här (Gene Simmons, släng dig i väggen):

Det tog en halvtimme för oss att sakta leda hem byrackan. Vi riggade upp en bordsfläkt och riktade den mot soffan, där hon sedan låg med ett belåtet flin på läpparna. Där vilade hon medans hennes människor gick på pic-nic och drack kaffe och åt Budapeststubbe (se nedan).

Min ävlan är över.

Det är sommar. Hög-hög-sommar. Värmebölja nummer två är här. Löpsedeln skriker: varning för solen i helgen, ozonskiktet är tunnare än någonsin. Jag smörjer in bröstkorgen med skyddsfaktor 25 och sitter i skuggan. (Hej mamma)
Det gås på semester. Bloggare man tycker om att besöka blir lata med inläggen. Man får besöka dem i verkliga livet och dricka kaffe på en filt under en ek i Rosenlundsparken. Det kan bli en vana.

Min strävan mot det sangviniska når sin fullföljan; jag blir en Sangviniker. När man är en Sangviniker blir kvaliteten på bloggposterna en annan. Jag säger alltså inte att de blir sämre, utan av annan kvalitet. Det kommer att vara så en tid framöver, hur länge är okänt. Hej! Jag är Sangvinikern.

Konstigt hjärnsprång

M A Numminen. Varför kommer jag att tänka på honom? Lever han fortfarande? Inte vet jag.
När jag gick i mellanstadiet kom han och spelade i skolans matsal. Jag förstod ingenting. Vi skrattade generat. Ville han bli skrattad åt? Svara, den som vet.

Midsommar

Prognosen talar om 20 grader och lite moln. Det duger bra. Imorgon eftermiddag samlas vi några stycken på en filt, äter, dricker och lyssnar på vinylsinglar . Jag tror banne mig jag ska gå ner till mitt dammiga förråd och plocka fram lådorna med 80-talssinglar som jag sparat från tiden som skivbolagsanställd. Bon Jovi, Kingdome Come, Dan Reed Network. Kanske är imorgon det perfekta tillfället att kasta sig tillbaka i tiden. Medelst chock.

Hon har tagit hundra tag med hårborsten.

Illustration av Chen Shu Fen & Common.

Sommarläsning

Nummer 2/2006 av tidskriften Ny poesi ligger ute, ta och kolla in! Numret har namnet Språkbeherskelse. Här hittar man bl. a. Johan Jönsons Att att dröngrajma, Caroline Bergvalls uppgörelse med tre norska ord i flashanimation, Joar Tibergs mycket konkreta Vindutsikter för söndagen, Monica Aasprongs bokstavliga arbete med Soldatmarkedet, Ida Börjels dokumentärpoetiska (??) Skåneradio och mycket, mycket, meget, mye, veel, beaucoup, viel, molto, muito, mucho, إلى حد بعي , πολύς mer!

Ny poesi får även in korrespondentbrev från övriga världen, bland annat från brittiska Cambridge Conference of Contemporary Poetry (CCCP) av författaren och skribenten Chris Goode. Och vem har översatt den avancerade och brittiskt witty engelskan till svenska? Svaret ligger ett knapptryck bort!

På Johan Miderbergs blogg Saker som inspirerar upptäckte jag de taiwanesiska illustratörerna Chen Shu Fen & Common som illustrerar romantiska noveller i Asiatisk populärpress. Det är fantastiska bilder som ger mig impulsen att vilja dricka dem. Jag kommer att visa fler bilder framöver.

Antony + Boy George

Du behöver någonting vackert att titta och lyssna på? Gå hit.

Brännboll

Plats: Kronobergsparken. Tid: förmiddag.
Soligt. Daisy spankulerar i rastgården. Utanför finns en grusplan där tredjeklassare ska spela brännboll. Gympafröken förklarar reglerna: ”Man har tre slag på sig, sedan får man kasta ut bollen. Lyra ger tre poäng, halvlyra ger en poäng.” Halvlyra. Jag antar att det är det tillfälle då man nästan fångat bollen, men den retligt studsar iväg från händerna. Så. För denna generations brännbollsspelare har man rensat lite i nedtryckningsregistret . Det var på tiden.
Utanför planen står en tom rullstol. Jag kikar efter eleven. Hon är i utelaget. En stadig manlig elevassistent står alldeles bakom och håller henne upprätt med sina armar om hennes midja. En hög boll närmar sig dem. De står där alldeles stilla. Assistenten sträcker ut ena armen och det blir lite vingligt, men det går. Hon tar hel-lyra.

Dra på trissor!

I dagens Kvart i fem-eko rapporterade uppläsaren Marianne Hasslow att det var "jämnt skägg" i valet i Tjeckien. Jämnt skägg. Det var inte igår man hörde den liknelsen. Två enstaviga ord, båda med den lite larviga vokalen ä. Undrar om det var något som Marianne själv bestämde sig för att säga eller om söndagsredaktionen ville muntra upp sig lite när de nu var tvungna att jobba på självaste pingstdagen.
Vet ni förresten vad mustasch heter på norska? Bart! Lika kort och koncist som den satt på Adolf Hitler eller varför inte Alexander ... Bart! Hahahahaha!

Jag har putsat fönstren. Vilken skillnad det blev!

Prenzlauer Berg

I Prenzlauer Berg har man hund. Gärna stor gammal hund med höftfel. De promenerar med sina ägare utan koppel som inte behövs, eftersom de ändå inte orkar springa bort. På restaurangen tas hunden med. Medan ägaren står och pratar bort lite tid med kyparn så spankulerar vovven runt bland borden och hälsar på gästerna. Inte ett ögonbryn höjs.
I Prenzlauer Berg cyklar man också. Ibland med hunden bredvid sig. I onsdags blev jag utskälld av en weimaraner (se bild) eftersom den tyckte att jag stod för nära cykelbanan. Det var bara att flytta sig när ekipaget kom farande. Jag gillar det.

Textil Discount Paradox!

Vad gör de egentligen här inne?

Detaljer från förr

Den här övergivna betongkolossen är precis vad man tror: En partibyggnad från f.d DDR. Med plaketter vid entrén föreställande dignitärer i profil.