Världen idag ...

... var en kuliss som lät mig träda fram. Mina konturer var tydliga. Ljuden var inte påträngande. Inte heller vädret, människorna, trafiken. Jag drack kaffe med en vän. Vi var tydliga. Hennes mun var röd efter promenaden. Jag lyssnade till ljudet av min utandning. Vi rörde oss kring en outtalad tillit. En tro. Egentligen lyste vi, men jag förstod det först efterråt. Ett utsnitt från verkligheten som jag vill minnas.