.4.jpg)
Ska bli en halsduk.
1 månad sedan
söndag, augusti 20, 2006
Jag är.
Vid den uppnådda åldern av 41 år har jag äntligen blivit - nej, inte vuxen, eftersom jag inte har tagit körkort. Jag har blivit - kvinna! Och det betyder inte att jag fött barn om ni trodde det. Det kan väl vem som helst göra. Utan: Jag har börjat sticka. (För första gången sedan femte klass, då det var obligatoriskt att på syslöjden åstadkomma en stickad lapp. Syslöjdsfröken inspekterade lappen och sade lakoniskt: "Snyggare stickprov har man ju sett." Vilket arsle. Jag ska ringa upp henne.) Stickor i storlek 10 och ett nystan med mörkröd Merino-ull har inhandlats. Ett Verk har påbörjats. Vintern är snart här.
Ska bli en halsduk.
Ska bli en halsduk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja, sticka, virka, sy - skapa nåt; jag behöver ta tag i mitt liv på en rad olika plan just nu, men kanske börja sy igen vore nåt. eller spela ett instrument :-) ja ja vi får väl se, sakta sakta håller ett nytt manus på att växa fram, dikterna finns ju där har funnit sädr länge, men de har varit bråkiga inte velat infoga sig brevid varann i en helhet, men kanske har nåt nu som kan fungera.
annars har jag sovit alldeles för länge på morgonen, en långsam sorgsen start vet inte vad jag ska ta mig till, mycket känslor, högt och lågt, en slags förväntan i mig ett pirr vet inte vad det beror på, men jag har haft en sån underbart rolig helg mött så mycket fina, bra människor den här helgen som varit. men jag vet inte vad det betyder eller ens vad jag ska göra med det, jag känner mig förälskad men inte i nån speciell, kanske i alla de där människorna, i livet, samtidigt som allt känns så meningslöst, allt är så motsägelsefullt svårt veta vad jag ska göra av mig själv, men det är förändringar på gång på väg in i nåt nytt nu
rastlös, pirrig, samtidigt som jag bara vill krypa ner under en filt och slippa ta ansvar slippa undan
oj, det där lät inte så uppmuntrande men jag tror du förstår vad jag menar, den känslan...
hoppas allt är bra med dig, vi måste fika snart igen
kram
Ja Ulrika, jag vet vad du menar. Har vaknat senaste veckan - alldeles för sent - med ett vemod som det var länge sen jag kände. Kanske är det inte konstigare än att jag är superkänslig för väderomslag. Kanske är det en förändringsfas. Men jag tror och märker att det är ett kreativt tillstånd. Och det verkar ju fungera på dig med..? Jag läste om din fantastiska helg! Borde inte livet och människorna alltid vara så!
Jag fikar gärna snart igen. Hör av mig när jag vet hur jag jobbar.
Kram.
Skicka en kommentar