Skorpor och annat.

Långfredag. Och det är någonting med gatorna också, ser jag när jag går ut med hunden. De är långa. För det finns inga människor som går på dem och därmed bryter upp synintrycket. Bergsgatan är lång. Ända från Kronobergsparken på höjden, ner i svackan förbi Kronobersgshäktet, tvärs över Scheelegatan och upp igen mot Kungsholmens kyrka. Alla är ute på sina lantställen eller hos släkten i landsorten och äter och äter. Jag kan inte åka bort till exempelvis Hälsingland eftersom jag jobbar en massa i helgen. Jag arbetar i den tärande sektorn och tar där hand om en annan på samhället tärande person. Men man får ju lite extra lönepåslag på den existensminimumbaserade timlönen. Nu kan det låta som om jag är på dåligt humör, men det är jag inte. Jag har svängt av in på Il Caffè som har godheten att ha öppet, slängt upp datorn på bordet och kopplat upp mig, mutat hunden på golvet (man får ha med sig hunden här) med torkade trynen, tagit en bild på min utsikt, nämligen den ni ser här ovan, och nu, just nu, trycker jag i mig en liten italiensk mandelskorpa. Groooovy.