Kära dagbok,
i morgon ska jag göra Högskoleprovet. Ja, jag vet att jag är 41 år gammal och borde ha en elegant akademisk examen bakom mig, men jag har faktiskt bara hunnit samla ihop 30 poäng idéhistoria. Jag har ju alltid varit lite sen av mig. Allting tar ... lite längre tid. Jag började jobba direkt efter gymnasiet som en hederlig arbetarklassunge. På Handelsbanken. Och så har jag haft en skivbolagskarriär. Ju.
Men nu har mitt förra resultat på Högskoleprovet (som var 1,8 och där fick jag det sagt) blivit inaktuellt, som det blir efter fem år. Och man vet aldrig. Kanske den strålande plan A tappar sin strålglans eller rycks undan och plan B, att läsa psykologi, plötsligt blir det självklara alternativet. En massiv input, en prestation helt för min egen skull.

I morgon, alltså. Manglingen pågår 8.20 - 16.15. Jag önskar mig själv lycka till.

Utmärkelsen Dagens Dödsföraktande Handling tilldelas Daisy, som klockan 15.48 stod still i badrummet och lät sig bli både duschad och schamponerad.

(Bilden tagen efter förrättat värv.)

New boots and panties

Inköptes på Domus i Gustavsberg 1978. Ian Dury and The Blockheads berättade att det helt klart fanns något annat än ett konstigt och skräckinjagande fjortonårsliv. Ian Dury sa, att om jag får finnas så får tammefan du också finnas. New boots and panties var anledningen till att jag, tönten, och Ronny, skolans skitigaste punkare, utbytte ett fåtal repliker i skolkorridoren den där dagen när jag gick i åttan. Små, viktiga ögonblick som byggde den kärna som blev jag.

På allmän begäran: vårtecken.

Snödroppar på Strandgatan 9, Hudiksvall.

What makes them tic? Gimme their speciella genuppsättning.

Om jag planerar att somna i dina tröjor? Svar ja.

    Och nu har jag gjort det.

Present till mig själv.

B r i s t e n är inte lika stor längre.



Anestesi, 1800-tal

Den där blicken...

Ja, ja, vi ska gå ut.

MILITÄR ÖVNING

står det på informationsbladet som singlat ner i brevlådan. Nordvästra Kungsholmen kommer att stängas av under två helger. Jag citerar: "Combined Challenge 06: övning idag - insats imorgon. (...) Övningsscenariot under Combined Challenge är en internationell fredsbevarande operation (peace support operation) i det fiktiva landet Bogaland. (...) Övningarna på Kungsholmen syftar till att träna strid i bebyggelse. Trehundra soldater och ett femtiotal stridsvagnar, stridsfordon och lättare fordon kommer att röra sig på gatorna. Soldaterna kommer även att öva inne i vissa industrilokaler. En stridsvagn väger 60 ton och kan röra sig snabbt. Besättningen har begränsad uppsikt på omgivningen. Håll avstånd om du måste vistas i området till fots! (...) Tänk på att barn och djur har mycket känsliga öron. Om ni vill vistas innanför området sök samband med trafikposterna för att få hörselskydd." Slut citat. Va! Vilken folkfest! Frånskilda pappor med sina barn en masse. "Gustav och Elin, vinka till stridsvagnen!" Ballonger! Korvvagnar! Kaffetält!

Kalaset går loss på 40 miljoner. Min egen Combined Challenge 06 (och förmodligen även 07, 08 och 09) är att stiga upp tidigt på morgonen och samtidigt vara kompatibel med omvärlden. Om jag får 40 miljoner så kommer jag säkert att klara det.

Stockholm sett från isen på Riddarfjärden.

Nej. Jag tröttnar aldrig på dig.

J e  b l o g ,  d o n c   j e  s u i s .

Tårtan

"Socker... grädde... nötter och mandelflarn... åsså sist men inte minst, en liten ros av marsipan.
Smööörkräm... kriiikon... snabbkräm och gott gelé...
Frasses deg och en flaska saft åsså en liten klick med sylt!"

Tårtan. Håkan Alexandersson och Carl Johan de Geer. Janos, Frasse och Hilding. Jag var 8 år när det sändes på tv 1972. Jag minns tre roliga och snälla krumelurer som tänkte och tyckte ungefär som jag. 34 (trettiofyra??!) år senare finns den för 49 spänn på Dvd-klippet, Fleminggatan. Jag inhandlar och tittar. Den är fantastisk. Helskruvad. Men mest förundras jag över min klarögda åttaårings vänskap med det Beckettska uttrycket, det absurda och svartsynta. Jan Lööfs smått autistiske Frasse. Janos replik: "Apan föreslår bananer". En deprimerad Hilding med överfulla askfat och tio cigaretter i munnen som blir glad igen då Frasse pruttar. Alexandersson och de Geer kallade det för "den skämtfria humorn". Det blir förstås jättekul.
I påsk kommer jag att få besök av en åttaåring anno 2006. Jag ska då göra ett Tårtan-test. Fungerer? Fungerer ikke? Rapport följer.

Vattendikter.

Kom. Han skulle vara lika verklig som du. På en
strand. Han dök upp vid kanten av havet, avbröt horisont-
linjen, närmade sig mot bakgrund av regn. Regnridå för hans
ögon. Hans blick var genomsynlig. Vattenklar. Du skulle bli
sedd av en regnig blick, omslutas av fukt. Han gav dig ett
djupt ögonkast. Genomträngande. Hård blick som slungade
dig mot havsväggen, dränkte dig i kalla efterdyningar.

Ur Kom av Mara Lee

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _


maneterna
vränger sig
ingenting är inuti

jag har blivit genomsynlig, delbar
medan havsytan ovanför är vit och skummande
fortfarande: vit och skummande

Ur Glömskans bok av Clara Diesen

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _


I en c y l i n d e r
i vattnet
av
vattengråt
så tillverkar jag
mina
tårar    så
blir jag
f ä r d i g
så
gör såret van-
såret
ont

Ann Jäderlund, ur Lyrikvännen 5/02

Måndag förmiddag. Kaffemaskin, jag älskar dig.

Världen idag ...

... var en kuliss som lät mig träda fram. Mina konturer var tydliga. Ljuden var inte påträngande. Inte heller vädret, människorna, trafiken. Jag drack kaffe med en vän. Vi var tydliga. Hennes mun var röd efter promenaden. Jag lyssnade till ljudet av min utandning. Vi rörde oss kring en outtalad tillit. En tro. Egentligen lyste vi, men jag förstod det först efterråt. Ett utsnitt från verkligheten som jag vill minnas.

En hundpromenad är en hundpromenad är en hundpromenad är en hundpromenad.

Ok, vintern. Vi fattar. Det räcker nu.

Svalgintalandet

Om du behöver få dig en rejäl genomkörare, gå då hit och lyssna på Johan Jönson, John Hegre och Florian Hecker. Ljudupptagning från Audiatur, litteraturfestival i Bergen oktober 2005. Undertecknad var på BIT Teatergarasjen och blev bortblåst från stolen. Det var jätteskönt.
(Foto: Johan Jönson av Cecilia Grönberg.)

En överskottsplats.

En hund som hela tiden befinner sig längst ut på flexikopplet och drar i riktning mot kanindoften.

En människa.

Onsdag den första mars 2006

Ute snöar det igen. Bra eller dåligt? Jag sitter i soffan med lätt huvudvärk. Misstänker att jag sov lite för länge. Jag har en hund som är lika stor sjusovare som jag. (Sjusovare förresten? Betyder det att man sover så ohyggligt länge som till sju? Då borde jag kallas tjugo över nio-sovare.) Hunden ligger uthälld i soffan bredvid mig och snarkar. Hon somnar så fort jag pratar i telefon, vilket jag nyss gjorde. Trygghet. Hon hör min röst, jag är där, flocken är samlad och hon kan lugnt somna.
För att bota huvudvärken dricker jag starkt kaffe, direkt från min egen espressomaskin. Årets köp 2003. Jag älskar dig, kaffemaskin.
Livet låter sålunda gott. Jag sitter i min bostadsrätt på Kungsholmen, Stockholm, har inte behövt stiga upp i svinottan och har älskad hund och gott kaffe inom räckhåll.
Och ändå. Bristen. Suck. Bristens storlek motsvarar exakt den tidsrymd som passerat sedan jag sist skrev på romanen. Skriva. Skrev. Skrivit. Anaesthesia. Bedövning. Bortfall av känslor. Den stackars nyutexaminerade läkaren. Kära Thomas Neumann. Hur har du det i Pressburg? Finner du Elisabet? Vad gör doktor Gregorsz med dig och viktigare; vad gör du med honom? Du kommer att få ta hand om Magdalena. Du blir tvungen att växa med den uppgiften. Klarar du det? Jag är inte säker på att du klarar det, vilket oroar mig. Jag tänker på dig. Hela tiden.
Hälsningar,
Helena