News!

Clara Diesen och Jesper Larsson. Klasskompisar från förr. Båda har kommit med bok nummer två här i januari. Produktiva rackare. Andra skönandar som debuterat sedan Biskops-Arnös skrivarkurs året 2000/2001 är Jonas Brun (en roman, en diktsamling), Martin Tistedt (två romaner) och i april Mikkel Bugge (novellsamling).
Min bok? Jodå, den kommer, den kommer.

Willy.

Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar.

Willy Kyrklund. Ur Mästaren Ma (1953).

Helt rätt aktivitet.

Jag låg sjuk på soffan, då
min käraste kom in, och
slog sig ned vid min huvudgärd, och
läste lågt men tydligt några stycken, ur
Johan Jönsons bok Restaktivitet, som
ännu inte kommit ut i handeln. Då!
blev jag glad igen!

Det är riktigt att säga att de två nedanstående bloggposterna tillverkades i varsin ände på välbefinnandeskalan.

Blandade fakta.

Den här veckan har jag lönearbetat för mycket och sovit för lite och nu känner jag det. Förkylningen är på väg. I morse tog jag givetvis på mig för lite kläder när jag åkte till jobbet. Kl 22, när jag lämnade jobbet, var det fortfarande för lite kläder. Det hade börjat regna. Ett slött, uppgivet regn med muterat stora blöta droppar. Ett slipprigt regn utan energi. Det klattade ner på mitt huvud. Nu sitter jag i soffan och dricker honungsté och äter vitlöksmackor och om någon i morgon har mage att påpeka att jag stinker så kommer svaret att låta: Jaha det säger du och kolla här då på smockan som kommer flygande genom luften med destination din näsa! Så slipper du känna stanken ha ha ha!

I fall någon undrade hur det ligger till.

Omtanke.

Carl-Fredrik gjorde en fin bloggpost dan före julafton som jag fortfarande tänker på och blir varm av. Titta du också!

Inventering.

Vad som befinner sig på mitt vardagsrumsbord just nu:
Två laptopar. En roll-on. En hårborste. Ett snapsglas. Två vinglas. En almanacka för 2006. En penna. Ett sudd. En miniräknare. En turlista över tågtrafiken mellan Oslo och Stockholm. Mia Törnbloms Självkänsla nu. En mobiltelefon. En trådlös telefon. En skål Ris a la Malta. Två portionsskålar. En febertermometer. En hudlotion. En aloe vera-salva. En annan handkräm. En tom chokladask (Geisha). Ett rosa pärlhalsband. Ett kaffeglas. Ett glögglas. Ett tomt knäckpapper. En hårsnodd. Lyrikvännen nr 6/2006. DN från nyårsafton. En nagelsax. 36.50 i norska kronor. 3 svenska kronor. Ett värmeljus. En lyxpåse choklad från Kaffebrenneriet Torshov med två bitar kvar. En till mobiltelefon. Ett till snapsglas. En bok av Rodrigo Toscano, Platform. En assiett med skinksmörgåssmulor (hårt bröd). Ett upprivet fodral Gilette Mach 3 Turbo. En fjärrkontroll. Ett presentkort på silverörhängen. En skrynklig julduk.

Nyårsaftons tvenne ansikten.

Nyårsafton år 2006 förflöt lugn och samlad. I det globalt uppvärmda vädret vallades hunden, innan ett sista inköp på Åhléns kompletterade eftermiddagens look: 30-talstant. Brun klänning, ljusbrun mohairkofta med sjalkrage och långt rosa pärlhalsband. Även om allt var på rea hade det säkert forslats långt och omständligt med flyg och lastbil, med ytterligare gynnsam verkan på det behagliga klimatet.
Brun tant, således. Paal snitsade till sig i svart. Sedan var vi klara för min nyårstradition; att hörsamma Knuts inbjudan till drink i finkläder i Grand Hotels bar kl 15.00. Vi anlände (man anländer till Grand Hotel, man "kommer inte fram") klockan sexton och beställde en drajja och en sidecar, och drack i sällskap med Knut, Lina, Oskar, Gabriel, Leo, och Knuts unga kusin med amerikansk flickvän. Det var en behaglig tillvaro. Vi resonerade om saker som: om Rolex är klockornas Rolls Royce, vad är då bilens Rolls Royce? Vi talade om Wittgensteins fasta entiteter och hans hytte i Sjolden. Vi uppfann ett nytt begrepp för överförfriskning, nämligen att ha druckit förbi farfar. Av hänsyn till känsliga går jag inte in på detaljerna. Nöjda med detta beställde vi in champagne och satte oss i pösiga soffor. Och då, plötsligt, vänder jag mig och får syn på den tv-skärm som sitter på väggen bakom min rygg och sänder CNN. Den visar en grådaskig film med Saddam Hussein på väg till sin avrättning. Snaran läggs om hans hals. Nederst på skärmen rullar dagens börsnoteringar. Jag snor mig hastigt tillbaka, vägrar se. "Jag trodde offentliga avrättningar var något som hörde till 1600-talet" säger jag. "Människan förändras inte" säger Knut. "Nej, men kulturen!" försöker jag. Han ser på mig utan att svara.
Kulturen, moralen, kunskapen. Honnörsord tömda på innehåll.

Alkohol mitt på dagen gör en sömnig på kvällen. Vi tillagade lammstek i hemmet och åt tills vi sprack. När det sedan visade sig att tv sände Dr Strangelove, och Paal inte hade sett den, var saken klar. Dygnet drog sig mot sitt slut. Vi satt i soffan och konstaterade att fyrverkerierna säkert var enastående nere vid Norr Mälarstrand, men eftersom filmen slutade 00.05 var det inte mycket att göra åt. Och, som alla som sett Dr Strangelove vet, så slutar filmen med att en envis jänkare släpper en vätebomb över Sovjet. Exakt vid tolvslaget insåg jag vidden programläggarens geni. Över Kungsholmen exploderar fyrverkerier, det smäller och blixtrar, samtidigt som filmen visar panoramor över vackra atombombssvampar, explosioner och intensiva ljussken. Var inte det en god bild över människans tvenne ansikten, så säg?

För övrigt önskar jag er, av hela mitt hjärta, ett fint år. Och bjuder på en suddig bild av Knut och Gabriel i bästa stassen.

nypoesi 3/06

Ett nytt nummer av nypoesi ligger i etern, Under konstruksjon. Finn ord av bland andra Pär Hansson, Christine Naess, Jenny Tunedal, Leif Holmstrand, Derek Beaulieu, Bengt-Emil Johnson. Och textmaskinen Racter går loss på ledarplats.

Norr Mälarstrand 12.57

Glödlamporna är inte tända, men solen.

Den lyser på Norr Mälarstrand.

Och på Daisys svans.

Don efter person

Var?
Parken mellan Rådhuset och Polishuset.

Vad?
Pissoar med dörrmatta.

November / December

Bilden är tagen igår förmiddag under hundpromenad och visar Riddarfjärden med Långholmen i bakgrunden. Det är + 10 grader och småblåst. Ingen mössa, inga vantar. Vid strandkanten sköljer vattnet nästan över stenarna och in på gräsmattan. Snart blir det som i november år 2000, då hela Norr Mälarstrand var översvämmad. (... och jag tog mig med bandvagn mellan fastlandet och Biskops-Arnö, där jag just då bodde, eftersom vägen låg under vatten... )

Men nu är det idag. Jag har åkt iväg och lämnat Daisy på djursjukhus i Danderyd. Hon ska sövas, tandstensrensas, vaccineras, analsäckstömmas samt -spolas (inte fråga) och få ett eventuellt bråck kontrollerat. Så nu sitter jag här och väntar på att mobilen ska ringa med besked om att allt har gått utomordentligt bra och att det bara är att hämta byrackan. Min lilla vovve.

- - - - - - - - - -

Och så ringde de. Vovven var leveransklar. Allt hade gått bra och Daisy låg kolugn och mös i en filt. Två tänder borttagna och då får man åka hem och äta risgrynsgröt och relaxa i soffan.

Ett lysande namn, numro tre.

Nummer tre av Ett lysande namn är här: Anna Jörgensdotter, Ida Börjel och Helena Öström i flätad frågestund. Dödsdömda fångars sista ord + Bush + Amerika i Dödens tal. Lost and found in translation. Till exempel.
Och fortfarande helt fantastiska illustrationer.

Lektion 1A

Du skall icke, till din hund, köpa torkad fisk som sedan bits sönder i smådelar på vardagsrums- mattan, ifall du ej finner nöje att i lång tid därefter, främst i vardagsrummet men också ut i hallen, förnimma doften av gammal ugnskokt lutfisk.

Stavrim

Det är november och Aftonbladet får ett allitterationsutbrott.
Nedan: Fyrverkeri och Fontän.

Grön längtan

Have you seen the land living by the breeze
Can you understand a light among the trees

Won't you come and say
if you know the way to green

Tisdag kväll den 14 november.

Sex veckor kvar på detta år.
Kommer hem 17.45 från mitt nya jobb. Är trött efter dagens anspänning. Lägger mig ned på soffan bredvid Daisy, jag hamnar längst ut på kanten. Vi somnar. Vaknar efter en timme av att jag fryser om ryggen. Jag vänder mig och värms upp av Daisy. Ligger en stund och begrundar det susande elementet, min andning, rycken i Daisys kropp när hon drömmer. Går ut i köket och fixar kvällsmat; grekisk yoghurt med flingor, solrosfrön och linfrön, ringlar honung överst. Kokar ett ägg samt silverte. Brer en hård smörgås med ost. Sätter mig framför tv:n. Toyotas nya bil är inte säker, islänningar skriver mycket deckare och kan man anklaga en kvinnlig konstnär som målar nakna människor i akvarell för att måla kvinnligt för att det är akvarell? Kl 21 börjar House. För andra gången av totalt två gånger jag sett serien så orsakas den mystiska sjukdom som strax kommer att ta livet av patienten ifall inte dr House drabbas av snilleblixt av äckliga små kryp. Först i kött, nu i väggen. Går sedan på Klippet och handlar apelsiner, mjölk, glass och yoghurt. Kommer hem, plockar ur och går ut med Daisy. En svart plastpåse fladdrar över trottoaren och Daisy gör sig klar för eventuellt anfall, blir besviken och nosar på husväggen i stället. Kommer hem och pressar två apelsiner. Steve McQueen och Faye Dunaway är på tv. Loggar in på Skype. Ingen kontakt. Äter ägglikörsglass. Lägger mig.
Det var kvällen den 14 november.

Sanatorium

I går kväll, på gamla goda Café Edenborg, hade Sanatorium - Förlag för fina böcker, release på följande alster: Knut Larsson, Kolonialsjukhuset; Janne Bergqvist, Autonomisk manual samt Henri Michaux, En viss Plume. Självklart beställde jag Knuts bok i bibliofil upplaga och kassan tillät även Plume att slinka ner i väskan. Det blev en riktigt trivsam afton med uppläsningar, fina människor, gratisöl och frågesport. Utslagsfrågan i frågesporten löd: Hur många beställningar av Autonomisk manual fick förlaget efter att boken rekommenderats i TV 4? Jag gissade krasst på 67 men det riktiga antalet var givetvis - noll. Så gör er själva (och för all del förlaget) en tjänst och julhandla på Sanatorium. Vackrare böcker har inte skådats sedan Serie A.

Författaren till Kolonialsjukhuset säger sig ha blivit inspirerad till sitt verk av stämningen i ett romanprojekt som denna bloggare har en nära relation till. En komplimang som värmer ända in i hjärtat.

Fortsatt fri entré.

Skriv på ABF:s upprop om fortsatt fritt inträde på statens museer! Gå hit.

Svenskeeffekt

Jag sitter här i Oslo och följer kalabaliken på Tivoli Allians där borta till höger, i Sverige. Man undrar stillsamt om samma information hade kunnat grävas fram ur förra regeringen om "drevet" hade gått in för det. Eller om mina fördomar om högerns gamla vanliga, rätta ansikte bekräftats blixtsnabbt: här är vår människosyn och den är usel. Synen på oss själva är däremot elitistisk och fin.

Hur som helst har en intressant bieffekt konstaterats i Norge. Anmälan om tv-innehav har femdubblats senaste månaden. Jaha. Det var ju ... bra.