What goes around comes around på ett intressant sätt.

Långholmen 19 september 2012

Från dagens hundpromenad. Nästan varje dag går jag här och jag tröttnar aldrig. Jag är inte speciellt nöjd med sommaren (vem är det?) som endast hade sex högsommardagar jämfört med förra och förrförra sommarens 28. Detta är fakta från SMHI. Ett riktigt sommarhaveri. Lär få kompenseras med sista minuten någonstans. Men hur ska man kunna bli arg på höstens ankomst när den meddelar sig på detta fina sätt? Hösten är här och det är SKÖNT. Den beter sig exakt som förväntat, dvs helt oförutsägbart. Jag har kläder för höstoförutsägbarhet. Sommaroförutsägbarhet är mycket mer irriterande och krångligt. Hej höst! Hej hopp!

Daisy har punkfrissa efter att ha varit ute i ovädret. Utanför fönstret springs det maraton. Stackars jävlar. Och ett stenkast bort på Långholmen är det humorfestival. Stackars de också.

Kaffe och wieneråtta. Snart blir det en vilning. Jag har börjat med nya sovrutiner: jag sover bara varannan natt. Låg således och vred mig i sängen på jobbet, gick upp, lade mig, gick upp och somnade slutligen vid 6. Som tur är blir jag inte på dåligt humör av sömnbristen utan bara just trött. Ser fram emot att sova gott inatt.

Detta är en biverkning förstås, av den nya medicinen. För den förra blev ju inte så bra. Men det kan man inte veta förrän man har provat. Ett halvår kostade det. Man får liksom gissa sig fram. Trial and error. Jag får skjuta fram tidsgränsen jag hade satt upp för hur lång tid detta skulle ta. År 2012 är ett märkligt år.

Jag känner mig otroligt gammal och desillusionerad. Har inga större förhoppningar om en ny relation inom de närmsta åren. Mina viktiga relationer har ägt rum vart tionde år, så runt 2015 kanske det händer nåt. Jag måste inte på död och pina ha en relation för att bekräfta mig själv, det är bara så satans tråååkigt att dra runt hela produktionen själv. Tråkigt och arbetsamt. Vad ska jag till exempel hitta på till middag efter vilningen? Jomen fan. Jag har en burk gulaschsoppa och pannkakssmet i kylen. Ska vispa upp så jävla mycket grädde och svulla i mig. För fet är jag åtminstone inte, nej. Bantningsgnäll förekommer inte. Min vikt är alldeles utmärkt. 

Apropå mat. Den sista måltiden innan hemfärd från Agios Georgios: ugnsbakad fetaost med rödpeppar, enkel sallad, kall öl, färskt bröd. Gud så gott det var. Grekland en vecka, det var en god tanke.

Valborgsmässoafton. Och så första maj. Man ska vara ute och demonstrera. Men jag har redan bekräftat min arbetarklassidentitet med att - arbeta. Slutade 10.30 i förmiddags. Så jag entledigar mig själv från tåggåendet, köper en Budapestbakelse på Konsum och går hem och fikar. Precis då dyker farsan upp med hunden, så han får fika också. Farsan är sliten med blå påsar under ögonen, orakad och okammad. Säger att han ska hoppa in i duschen på en gång när han kommit hem till Siv. Jag letar reda på en kam och får lite styrsel på hans hår. Jag har svårt med just det där okammade håret. Det påminner om riktigt gamla människor som sitter på hemmet och tappat alla begrepp om personlig hygien. Jag har ingen lust att se pappa så. Och han ser genast mer handlingskraftig och pigg ut när jag är färdig. Småsaker som blir stora saker. 

En pappa som börjar bli gammal. En dotter som faktiskt är medelålders. As time goes by...

Golden moment at the dogwalk

And then the sun disappeared...

To E, for taking me down memory lane.

My favourite Pistepirkko.

Tänker lära mig lite mer om den här mannen ikväll. Uppläsningar på olika språk samt samkväm med bra människor ingår. Och välgörande inverkan på en orolig själ.

O, laugh, laughers!
O, laugh out, laughers!
You who laugh with laughs, you who laugh it up laughishly
O, laugh out laugheringly
O, belaughable laughterhood - the laughter of laughering laughers!
O, unlaugh it outlaughingly, belaughering laughists!
Laughily, laughily,
Uplaugh, enlaugh, laughlings, laughlings
Laughlets, laughlets.
O, laugh, laughers!
O, laugh out, laughers!

Jag tittar upp från datorn och ser att jag har ett vackert hem. Mitt hem är vackert.

Den här filmen blir det.

Nej hörrni, nu vart det en skitdag. Damn. Gick ut stenhårt med ett för dagsupplägget grundläggande fel, nämligen att bli väckt en timme före klockan skulle ringa. Kunde förstås inte somna om. Försökte meditera. Blev bara irriterad. Gick hem från jobbet, trött. Svepte en kopp kaffe och gick och åt lunch med Åsa, som var dagens undantag från regeln. Hem. Flippra på datorn. Sova en timme. Vakna på konstigt humör och sedan hitta chefens visa- samt idkort i min väska. Kardinalfel. Tog en hundpromenad till jobbet och lämnade tillbaka sakerna. Det blåste och var kallt. Kom åter hem, ser att det ligger fullt med fimpar, typ 50 stycken, utanför ett fönster i huset. Jävligt irriterande. Speciellt efter att en av grannarna satt upp en snäll lapp med önskan om fimpar i krukan vid dörren. Vill därefter uppmuntra mig med den dyra tulpanbukett jag köpt, tar bort skyddsplasten varpå alla stjälkarna ledset faller ihop. Beskär och svär. Beskär ytterligare. Nu en stympad bukett i vasen. Huvudvärk. Sur. Tänker se en film och äta ostbågar till kvällsmat. Frågor på det?

Så läggs då långsamt Audiatur till handlingarna. Minnet bleknar en aning, tappar sina konturer, blir så småningom en sammanfattande känsla i kroppen. Sedan, efter det, några bilder. Några viktiga ord. Kanske dessa: April is, Lilacs, Memory, Dull, You, Relief. Men inne i konvolutet ligger allt kvar och kan vikas ut vid de rätta omständigheterna.

Vi lever ett mer privilegierat liv än det du och jag hade. De orden etsade sig in och blir det starkaste minnet. Jag vet vad du menar. Jag förstår varför du sa det. Men jag grät hela vägen hem.

Undrar om jag inte klev över till den andra sidan brytpunkten för en stund sen. Jag tror att det var vid kvart i sju. Hm, Audiatur gör kaos med mitt huvud.

Den här var fin!

Hur länge kan man leva vid brytpunkten utan att passera över till den andra sidan?

Rastgården, Bergen kretsfengsel. Fängelset stängdes först 1990. Obegripligt.

Bergen. Till och med Bergens wastelands är vackra. Och så denna festival. Så mycket känslor, så många tankar. Alla texter, alla poeters bästa arbeten gavs mig. Är utmattad, kommer hem och ömsar skinn.
Och drog det där tarotkortet på bordet. Alla fick vi kort ur stora arkanan. Jag, Paal, Lotta, Susanne och Judith. The Hermit, The Devil, The Star, Death, Justice. Det gick inte att värja sig emot. Det var märkligt. Som domedagskort. Vi blev alla ertappade av dess giltighet. Och vad fick jag då för kort? Vilket besked? Vilken spådom? Ja. Death. Vars betydelse är så mycket större än den omedelbara tanken. Gärna. Jag behöver det.

Bilden är taget i ett av helgens wastelands, Bergen Kretsfengsel. Nu scen för performance, vernissage och kakafoniupläsning.

Börjar komma i form...

Det öde landet

April är den grymmaste månaden, den driver
syrener ur den döda marken, blandar
minne och åtrå, kittlar
stela rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, täckte
jorden med glömskans snö, närde
en rest av liv med skrumpna rotfrukter.

Bergen, april 12-15 2012

Fördriver långfredagen med gammalt hederligt förvärvsarbete. Objektet för mina arbetsinsatser har migrän, så det blir en stillsam dag med stillsamma rörelser och sordinerat röstläge. Det snöar ute. Man behöver kaffe. På min arbetsplats, som är en annan människas hem, huserar även en inneboende. Han slog igång en rejäl panna starkt kaffe och jag passade på att testa min nya mobilkamera. Så nu har jag druckit kaffe och lärt mig lite mer om gultoner, exponeringsvärde och ISO.

Till höger en bild med lite för lågt exponeringsvärde men hyfsad ISO.

Det pratades ju lite om sublimering häromdagen, och jag satte slarvigt upp mitt begär efter en ny mobiltelefon på sublimeringskontot. Tsk, tsk. Detta begär ska givetvis sättas upp på katexiskontot. Katexis: en en affektionsprocess som får oss att betrakta (och även uppleva) materiella tillgångar som beståndsdelar av det "utvidgade jaget". //. Det utvidgade jaget motiveras av det tomma jagets ångest. (Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt, 2009)

Så jag slog till och köpte en ny mobil! Blev jag lyckligare av den då? Jag har i alla fall haft fullt upp med att sitta och fippla i 1,5 dagar, och väntat i den obligatoriska telefonkön till kundtjänst eftersom den lilla sötnosen förnekade mig den inte helt oviktiga funktionen att - ringa. Allt annat gick däremot utmärkt. Nå, jag kom fram till kundtjänst och nu kan jag ringa också.
Innan jag beställde telefonen försökte jag rannsaka mig själv om huruvida jag verkligen var i behov av en ny telefon. Skulle jag falla för konsumismen, när jag just hade läst ovanstående bok och allt. Till slut beställde jag den med blandade skamkänslor.
Nu är alla tvivel och invändningar som bortblåsta. Putz weg. Så mycket för den principfastheten.

Jamenvisst! Det är dags för en matbild! Kolla in denna jättegryta, nu har jag käk för fyra dar. Och vad var det i den då? Jo, det var gul lök, vitlök, färsk chili, blomkål, röda linser, buljong, en skvätt citron och ett sjok indienkryddor. Blev det gott då? Klart som fan att det blev gott! Och larvigt nyttigt.