Vattendikter.

Kom. Han skulle vara lika verklig som du. På en
strand. Han dök upp vid kanten av havet, avbröt horisont-
linjen, närmade sig mot bakgrund av regn. Regnridå för hans
ögon. Hans blick var genomsynlig. Vattenklar. Du skulle bli
sedd av en regnig blick, omslutas av fukt. Han gav dig ett
djupt ögonkast. Genomträngande. Hård blick som slungade
dig mot havsväggen, dränkte dig i kalla efterdyningar.

Ur Kom av Mara Lee

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _


maneterna
vränger sig
ingenting är inuti

jag har blivit genomsynlig, delbar
medan havsytan ovanför är vit och skummande
fortfarande: vit och skummande

Ur Glömskans bok av Clara Diesen

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _


I en c y l i n d e r
i vattnet
av
vattengråt
så tillverkar jag
mina
tårar    så
blir jag
f ä r d i g
så
gör såret van-
såret
ont

Ann Jäderlund, ur Lyrikvännen 5/02