Och osteopaten säger: Under min utbildning hölls ett seminarium där en osteopat visade en bild på en kvinna. Kvinnans mamma hade under hennes uppväxt närt en önskan om att få behålla sin dotter som en liten flicka, och kvinnan som kände denna outtalade önskan svarade genom att låta endast halva sin kropp utvecklas. Vänster sida var en vuxen kvinnas, höger sida var en flickas, rak, gänglig, utan former. Det hade tagit flera år av behandling, men slutligen växte höger sida fram för att nästan likna den vänstra.
Osteopaten tystnar och ser på mig.
Jag tror din kropp stannade någon gång i tio- tolvårsåldern. Men vi ska nog få ordning på den med.
1 månad sedan
3 kommentarer:
Jag tror att man bara kan sakna det man själv har inom sig. Det främmande är inte främmande när man talar om det. Att känna saknad skulle alltså vara, att veta att det finns men att det ännu inte har getts ett uttryck. Med andra ord: han är inte svaret, han är frågan.
kramar annal
Tack.
Jag tror du har rätt. Och jag skulle kunna skriva mycket mer om det, men tror jag väntar tills vi träffas. Kramar.
Skicka en kommentar