Sanguine is the Daedric Prince of Depravity. He also has domain over the darker natures of man, such as lust, sin, sloth, and gluttony.

Stina var här och vi såg Drag me to hell och var så förberedda på att den skulle vara läskig att det gick alldeles utmärkt att se den. Det blev några chockskrik och Daisy hoppade ner från soffan och vägrade komma upp igen, men annars var det lugna puckar. Inga mardrömar. Inga konstiga feelings av att man lockat hem hin håle till lägenheten. Sedan såg vi en bit av Grey gardens. Jag visste att Stina skulle gilla den. Little Edie är nu vår förebild. Vi ska försöka hitta ett sätt att drapera en svindyr scarf/ljusblå frottéhandduk/gammal lammullströja runt huvudet och fästa med vacker brosch såsom Edie gjorde, och detta med värdigheten i behåll. Edie var stencool. Edie var vacker. Hon föddes 1917 och dog 2002. Jag hoppas hon dog nöjd.

Jag kanske är ganska mainstream.

Är det nån som kan koden?
Nej.
Eller?
Berätta gärna.
Du kan kalla det vad du vill.
Det ska bli spännande.
Och intressant.
Tack.

We had everything

Rob Ryans bild We had everything. Gjord i papercut-teknik. Bilden inspirerade Jenny Wilson till låten med samma namn.

Rastlös i kropp och själ. Förbannad på folk som glömmer bort möten man avtalat så att en förberedd kväll rinner bort i väntan. Och inte svarar på telefonen heller.
Trött på tanklösa skojsiga kommentarer.
Misströstar.
Våren står i full blom. Tack. Har utvecklat ny allergi mot ekpollen. Det blir väl så när man bor i ett avgashål.
Vill, kan, vill inte, kan inte.
Men ser i alla fall knivskarpt i mina nya glasögon. Av märket Jaguar. Det är väl det närmaste jag kommer körkort och bil.

Hej hej! Här har ni en som tagit en halv insomningstablett för att försöka återställa den perverterade dygnsrytmen. Det är förresten inte ens en halv tablett utan en fjärdedels. Annars blir det för mycket. Jag tänker ibland på den läkare som på 80-talet skrev ut Rohypnol till mig för mina sömnproblem. Jag klubbades till sömn, drömde fantasifulla mardrömmar för att slutligen vakna kl 4 badande i svett och oförmögen att somna om. Den knappt rörda tablettkartan gavs småningom bort till en lycklig blandmissbrukare från Umeå.
Nu kommer effekten från insomningspluttebiten tassande. Jag älskar när texten blir suddig och jag får svårt med avståndsbedömningen. Ett obekymrat tillstånd inträder. Ett morfinrus very very light. I could get used to this. Jag slutar här. Over and out. Roger that.

Elvis Aaron Presley in a doped up stupor, muttering to stillborn twin brother, Jesse.

Nedräkning

Jag sitter. Står. Ligger. Hjular. Kontemplerar. Suckar. Äter. Samt lyssnar på störande musik - framför ett tomt papper. Eller snarare tom hjärna. Noll fantasi. Filmen har gått av.
Hunden är inkontintent. Hunden är glad. Hunden är min. Det blev ordning på nerverna först när hunden kom tillbaka. Var sak på sin plats.
Det vore skönt om någon ringde på dörren och berättade vad som är min "uppgift". Det vore skönt om någon ringde på dörren, la hundratusen på bordet och sa: de e lugnt. Det vore skönt om någon kom varje morgon, lyfte på täcket och tryckte en spruta EPO i foten.
Det vore skönt.

Jag lyssnar på din musik Stina. Den är inte störande längre. Fast nu kom banansången och pajade koncentrationen. Jag "spolar fram".
Vad är poängen. Kon. Eldhästen.
Jag är katalysatorn. En otacksam "uppgift".
What are your priorities in life after love, work, friends, family, dogs.

Det krävs en långsam nedräkning för detta. Ring mig sen. Vi säger det. Det säger vi.

Var på Textmässan as usual. Fint väder, Jörgen och Anna med Bruno i vagn, Ingmar, Arne, Henrik och Henrik, Lotta, Jonas, Sam, Daniella, Cecilia och en massa andra. Köpte Poes samlade noveller två och tre vid H:strömbordet med en deal om att de ska sända nummer ett till mig från kontoret, det finns visst bara fem ex kvar av den... Hittade Marcel Bénabous Varför jag inte skrivit någon av mina böcker hos Rámus, den har jag velat ha sen den kom. Köpte cocacola med ostfralla och gled förbi tidskriften Filters bord och skrev glatt på ett erbjudande om tre nummer för 99. Sedan slog jag mig ner framför doktor Edenborgs soffa och lyssnade på samtal om "Skräck, gotik och det kusliga" vilket fick mig att efteråt köpa Meyrinks Golem. En mycket trivsam eftermiddag.

Jag inser att jag hela mitt liv har omgivits av Wagner-kvinnor, dvs självutplånande kvinnor som tar stor plats. Vad gör det mig till?

Att lossa det sista bandet. Stor glädje, stor sorg.

Kaffe är gott. Nu blir det påtår.

Aha, fullmåne imorrn. That explains the madwoman in the attic behaviour.

Trana!
Hornborgasjön!
Stolta substantiv
Eviga naturlag
Sträck ut svarta vingpennor
Giv hals mot skyn
Skarp pupill i blick
Dans med bensilhuett
Kalligrafi mot snölämning

Nattens dröm: Jag förbinder mig att delta i ett konstprojekt utan att känna till innehållet. Vi blir många, och stängs in i en hangarliknande byggnad och sitter i militärliknande våningssängar. Slumpartat väljs personer ut för att delta i olika experiment. Två av mina vänner anmäler sig frivilligt att sitta i varsin elektrisk stol. Strömmen vrids på och stegras gradvis. Så småningom kvider de med slutna ögon. Min fot sticker ut från sängen där jag sitter och jag plockas därför ut till nästa experiment. Jag kläs av naken och forslas bort i bil till ett industriområde. I stora inhängnader befinner sig svin. Vi passerar förbi flera inhängnader tills vi kommer fram till de största svinen. Uppgiften är att sitta naken med ryggen åt svinen, och de ska gnaga på mig. Väckarklockan ringde.

Värmeväxlaren i undercentralen nere i källaren har gått sönder (sug på den metaforen). Det, parat med plötsligt snötäcke utanför fönstret, gör att jag förflyttats upp till Norrland och det gamla släkthuset. Att tvätta händerna i iskallt vatten är underskattat, man blir nämligen alldeles varm efteråt (sug på den metaforen också). I kväll får jag värma vatten och hälla med skopa när jag ska tvätta håret. Koka upp vatten till disken. Jag har alltså nåt slags vinterlov. Då blir det långpromenad med vovven på Långholmen. Men först korv med bröd (sug på metaforen!).

There is something rotten in the state of Helena!
Nu pekar vi med hela handen!
Nu går vi den smala och krokiga vägen!
Och det med en jäkla fart!
Nu avancerar vi raskt framåt!
På ett krokigt sätt!
Då tar det extra lång tid!
Man är sist i mål,
och man ropar högt ut till ingen eftersom alla har gått hem:
Jag gick den krokiga vägen!
Se på mig, jag är fulländad!
Nu! Nu är det min tur!
Sen dog man.

Nu är Jonas Thente på gott humör igen. Tack Jonas, för dagens leende.

Hej Daisy!