lördag, februari 11, 2012

Fy fan vilken misär. Ska man behöva orka släpa sig runt i detta.

2 kommentarer:

Engabreen sa...

Jag hör dig. Jag minns hur det kändes när tiden hängde som kedjor utefter min rygg, men vet du? Det blir faktiskt bättre. Det blir det alltid.

Du har varit tyst länge, men nu händer det saker.

Den fågel du skickade väg återvänder med ett nytt meddelande: du är bra.

Helena sa...

Vilka fina ord! Tack snälla du.