Så här då: ångest känns som ett litet djur som sitter i bröstkorgen och gnager på ens hjärta.

Men det blir inte riktigt bra. Ett litet djur är ett varmt, levande ting med ett eget klappande hjärta så jag kan inte koppla samman det med en sådan aktivitet.

Ångest är en långsam död. Ångest är medeltida tortyr. Jag kan just nu inte komma på någon motiverad funktion för ångest. Jag vet varför det gör ont. Budskapet har nått fram. Tack, nu är det bra.

Idag kom mamma hem från en tvåmånaders Thailandsvistelse. Vi fick några värdefulla timmar tillsammans i huvudstaden innan hon åker norröver imorrn. En lång kram i vardagsrummet att ta med sig in i framtiden. Jag fick en söt tjugotalsinspirerad sommarklänning som passade perfekt.Vi gick ut på lunch och åt som utsvultna. En utmärkt eftermiddag.

Nu soffläge.